Fråga, fråga och fråga!

Nu har vi hittat rätt, och vid rätt tid dessutom. Sitter på terminalen i Trinidad i arla morgonstund innan solens strålar ännu suddat ut stjärnorna över oss. Klockan sex sägs det att lastbilen ska avgå mot Cienfuegos. Vi tror det stämmer, 3 av 5 vi frågat har sagt en tid mellan kvart i sex och halv sju så vi drog en medel där emellan. De övriga har sagt att det inte går några alls men att de har en bil man kan hyra för hundra miljoner dollar. De svarar lite, rättelse, helt som de vill utan att brysig om de vet vad de snackar om, därför är det viktigt att fråga många tills du får en tendens som pekar något håll. Alla svar måste självklart viktas beroende på om du har, ska, kan tänkas eller aldrig kommer spendera dollars på den tillfrågade och dess allmäna engagemang i svaret. Till och med i biljettlckan måste man väga motstridiga svars vikt och sanningshalt. Ett övningsexempel:

- När går lastbilen till Cienfuegos?

- Klockan sju, tanten i luckan.

- Går det ingen bil vi sex?

- Jo, svara den andra försäljaren (man).

- Vart går den?

- Till Cienfuegos.

Dessa två sitter alltså vid samma bord. Alla hade här förstått att den trötta tantens svar vägde lättast, dessutom var vi redan på plats.

Det som förvånar är dock att ingen rättar en som int ehar någon aning om vad det rör sig om. Tänk er att ni står på plattan och hör en svenne bredvid dig, eller din vän, visa en turist vägen till Skansen men pekandes ner för Drottninggatan mot strömmen. Skulle du ingripa? Om inte kanske du har, om inte just kubanska så åtminstone latinska anlag.
Beklaligt nog har de inget "recto recto" som visar att de inte har den blekaste, de kan ge vilken riktning som helst.
Denna vägbeskrivningsmetod är bara en del av en större generell attityd till att orka bry sig om vad man svarar. Vi har flera gånger fått höra att det inte finns en enda falska drickbart i hela staden, som exempel.