Överflödet på mitt överflöd

Handen i fickan, konsten att känna skillnad på mynten innan de plockas upp, hyckleriet om att ge lagom.
Handen släpper ner mynten i koppen,
alltid i förbifarten så att man inte stannar upp,
aldrig någon kontakt,
så att inga broar byggs mellan deras värld och din.

Så betalar man sitt tionde,
den monetära räntan på ens välstånds kostnad för andra.
Samvetsplåster på din lyckas orättvisa,
som en klappande hand på alla de som dragit nitlotter,
de som betalar med slit, smärta och otrygghet.
Räntan är låg men skulden stor
Ärvd och ackumulerad i generationer.
Ge och gå vidare
Ge lagom men se dig inte om
Bygg inga broar
Betala och gå

Min lösning är att ge till var tionde, alltid en bestämd summa. Det gör jag av två skäl. Dels av lättja, så jag ska slippa tänka, vela och välja.
Dels för att det verkligen ska bli av, så att jag inte alltid ska säga nej och tänka att nästa...

Just nu är jag på sju, två till, sen ge.
Sen börja om tills skulden är betald eller jag är en av dem.