Kändisar och avsked

Nu var det dags att lamna Corrientes. Vi har varit har i nastan en vecka, bott hos tre olika personer. Det var nog. Nu vantar Mburucuyá, Carmens fodelseort och naturreservat. Vi ska campa och titta pa djurlivet. Nu fick bussen karringstopp. Nu aker vi igen. Kor ivag mot naturen nu. Soder ut. Bara nagra timmar sa ar nog lika hopplost varmt och fuktigt.

Igar nar vi kom tillbaka till Corrientes blev vi stoppade pa bussterminalen av en tidningsforsaljare:
- Suecos!
- Svenskar! Han kande igen mig, jag hade ju varit tidningen dagen innan. Ni ar ju ute och reser!
Visst hade vi varit i tidningen. En halvsida i farg. Noggrant hade reporten beskrivit mina gester och mitt kroppssprak nar jag forsokt forklara, sammanfatta vad jag ser som skillnaden mellan Argentina och Sverige. Forsok sjalva far ni se hur det gar. Gor det mitt i en virklektion, pa ett museum, over en disk, pa spanska och utan somn.

Vi knatade till tidningsredaktionen dagen efter och kopte varsitt ex, vi har dem i ryggsacken i "minnesmappen" tillsammans med lite andra papper.
Vi tog en taxi hem till Maque, hade lovat att sage hej da innan vi stack. Hon onskade oss lycka till, sa at oss att vara forsiktiga och gav oss varsitt kors som hon brannmarkte med sitt namn.
- Aven om ni inte tror, har har ni! sa hon.

Sen bar det ivag till gardagens fodelsedagstant Carmen, hon lag och vilade nar vi kom men vi pratade ihjal en timme med hennes man. Fick fika, saft och tarta. Sen vaknade tanten, da blev det sang och kindpussar. Sen skulle det planeras, vi skulle ju till naturreservatet och det skulle ringas och kollas, ordnas och bokas.
Det loste sig och vi kom fram och fick talta i slaktningarnas tradgard.

kram