El Viaje

Så var det dags, det alla väntat på, klassresan, "viaje de promoción". Innan helvetet i femte klass börjar ska de få ha lite roligt och lära känna sitt land och i det här fallet även lämna det, något som inte är så vanligt. Jag både längtade och bävade, Cuzco, Machu Picchu och 10 dagar med klassen...

Hur som helst så drog jag på mig en liten feber lagom till avresan, men när alla vuxna runt omkring mig är doktorer var ddet inget problem. PILLER! En påse med olika pastiller, febernedsättande, antiinflamatoriska och antibiotika i nödfall.

Dagarna innan hade jag köpt på mig lite nödvändigheter, en ryggsäck, filmrullar, kamerabatteri och en hatt av ett underligt slag. Gjord av något som liknade formpressat filttyg, som en djup skål som går ner över ögon-öron-näsa-nacke. En typisk hatt för bönderna i området och används även i en lokal dans. Perfekt, och mossgrön var den också, Fernando var lite tveksam först men den gjorde succé!

Så ner i ryggsäcken stoppade jag filmrullar, piller, t-shirts, två tröjor, kamera + delar, vandringskängorna, shorts och 2 par byxor, jag hade lite packning jämfört med de andra... Reseliteratur, guiden och "Resa i min kammare" samt iPod och hackiezack.

Klockan 21 avgick två gigantiska bussar från skolan mot Lima, försöker sova, går nästan, hittar inte vattenflaskan och kommer fram uttorkad till flygplatsen. Där får jag en spritdränkt bomullstuss att trycka mot pannan, det hjälper mot allt ont i huvudet(?)... Jag ska med de andra flyget som går kl 8 så jag försöker hitta någon stans att sova men sen ändrar de sig och jag får springa som en tok för att hinna med halv sex flyget till Cuzco. Väl i planet finner jag min plats, sluter ögonen och...
- Do you speak english sir?
- Sí, svara jag. Kaptenen undrar om jag kan tänka mig att sitta i buisnessclass istället. Jag orkar inte tjaffsa utan följer lydigt efter och somnar bums i en stor skinfåtölj...

I Cuzco hoppar jag på fel buss, tjejbussen och kommer till fel hotel, tjejhotellet. Vi är 125 elever och ska inte bli fler, samma sak gäller i bussarna, tjejerna fram och killarna bak, eller tvärt om... Tillslut kommer jag rätt och somnar, jag väcks av min rumskamrat reseledaren som säger att vi ska äta lunch.

Vi knallar genom Cuzcos centrum och när vi kommer fram är jag så trör som jag aldrig varit förut, höjdchock eller vad det var, att lyfta gaffeln var som ett triatonlopp. Vi äter papas fritas y arroz samt kyckling, en hit tycktes det för det fick vi många gånger, speciellt papas fritas y arroz... Min mage hamnar i tråtsåldern och vägrar fungera normalt men doktorn som åker med oss har piller...

Sen bar det av till Cuzcos häftigaste ruiner, synd att ingen sa något så jag kunde fått med mig kameran... Sacsaxhoman, sexywoman ifall du vill komma ihåg det, ett tempel tillägnat blixten, enorma stenar staplade eller plaserade på varandra med milimeterprecition. Los Incas eran locos, de var galna, skulle inte vilja va stenhuggare åt dem, stackars satar. Köpte ett armband, åkte kana på berget och sen åkte vi till "el centro de arte nativo" för att titta på Cuzco-danser. Alla såg lika dana ut men färgerna är häftiga...

Dag 2 och vi ger oss av på en tvådagarstripp, men det säger ingen till mig, som tur är skyddar jag kameradelarna i kläder så jag fick med mig en extra t-shirt. Bussarna far mot nya ruiner, nya stenar, häftigt men de är väldigt lika allihiop... Köper ett armband och en potatis att knapra på i bussen, armbandet har jag tappat bort men stenarna var många och stigen smal. En lama med packning fanns det plats för, hur de gjorde när de mötte något vet jag inte, men det måste vara jobbigt att backa...

Buss igen till Ollan tai Tambo, vet inte hur man stavar det men det låter så där. Därifrån åker vi tåg till Aguas Calientes och Machu Picchu. Djungeltåget slingrade sig fram längs floden, regn och gröna kullar.

I Aguas Calientes finns en flod, ett torg, resturanger och hostels samt varma källor. Min mage är sämre än vanligt men bestämmer mig ändå för att besöka de bruna, hyffsat varma bassängerna. Då börjar det regna...
Till middag äter vi pappas fritas, arroz och en skosula till köttbit.

Nästa morgon äter vi frukost klockan fem, buss till Machu Picchu och så var man där! Som tur var hade jag tagit på mig kängorna i Cuzco och i regnet bland bergets ojämnheter var det tur.
Berg som svämmar över av grönska, moln som flyter runt i jämnhöjd med dig själv och den enda Incastaden som inte förstördes av spanjorerna. Jag drar min lila plastponchon över huvet och försöker ta ett foto mellan skurarna. Vi leds runt av guiden, vi har 90 minuter på oss och när alla ska fotas av alla går tiden snabbt. Känner mig inte helt klar med den stan så om någon vill åka dit så säg till.
Det krävs fyra bussar för att få ner hela sällskapet och de två sista, inklusive mig, missar tåget hem och får vänta 5h i på nästa tåg. Vi leker luffare och sover utanför en stängd butik. När tåget väl kommer får jag och Emilie, den andra utbytesstudenten, inte åka med eftersom vi är utlänningar och det här är ett tåg för Peruaner... Vi måste köpa turistbiljetter för $20 styck, tillslut efter mycket tjat från lärarna gör de ett undantag eftersom vi går i samma klass som de andra.

Tillbaka i Cusco, dag 5 och fler ruiner, 4m höga odlingsterasser med befattningskanaler och smala trappor. Vi får halva dagen ledigt och jag, Emilie och Cyntia smiter in i den mest fashionabla alpaccabutiken vi kan hitta för att titta på stora prislappar... Jag tar mod till mig och frågar efter viquña, alpaccas lilla kusin och tjugo gånger dyrare. Andaktigt håller expediten upp en halsduk för $200... Sen pekar hon på en monter med en kappa, vi går utan att köpa ngåot. Jag ser min chans och smiter iväg till museét i hopp om lite lugn och ro. Mest krukor men jag hittar en alpaccamössa gjord av ett kooperativ med goda idéer och bra kvalité. Sätter mig på ett kafe vid Plaza de Armas och känner mig som en riktig backpacker. Passerar den tolvhörnade stenen, hittar en tiohörnad sten och fottar en sjuhörnad...

Möte med resten av ekipaget på torget och buss mot Puno och Titicacasjön. Vid soluppgången kommer vi fram till gamla gravtorn, det är kallt innan solen hinner upp ordentligt och jag köper en alpaccatröja av gumman vid vägen, billigt och varmt. Äter frukost i det fria, njuter av utsikten och sen in i bussen mot Puno.

Titicacasjön! Smutsigt och hamnen är täckt av ett tjockt flytande lager av grönt guck, trist. Vi hoppar i en båt som tar oss ut till de flytande öarna, vi stiger ombord/iland på en nygjord en, det tar ungefär 3månader. Åker vassbåt fylld med tomflaskor och tillbaka till fastlandet för att äta lunch. På vägen tillbaka till bussen går två elever vilse och vi får vänta två timmar innan vi kan åka iväg till Desaguadera och dess marknad som är slut nrä vi kommer fram. Byn ligger på gränsen mellan Bolivia och Peru, jag siktar in mig på bron över floden, drar hatten ner över öronen, stoppar händerna i fickorna och promenerar över, inga problem. Vi provar den inhemska ölen och påbörjar återfärden då jag får syn på en volvolastbil från ”Bengts åkeri Örebro”. Skyllten var gammal men jag glömmer sätta på mig hatten ordentligt så när vi promenerar över gränsen kommer polisen ut och frågar efter ”tus documentos”. Mitt pass är kvar i bussen men som tur är har vi en flaska öl till övers, det sydamerikanska all-round passet...
- Vill du ha en öl? Vakten blir nöjd och glad... inga problem.

Nattbuss till Tacna, middag kl 03 och äntligen en säng att sova i. Tacna är ett tax-freeområde men vi ska till Chile första dagen. Arica, ett område som Peru förlorade under kriget mellan de båda länderna. Vid chilenska gränsen blir det problem:
- Ditt visa upphör omd u lämnar Peru...
Emilie får stanna i Tacna men jag kan åka vidare tack vare ett misstag av tanten på flygplatsen i Lima som stämplade in mig som turist. Så jag lämnar Peru , spanar in Arica, tar ett dopp i havet med de som kan simma, kollar in ett militärt muséum och stämplar in i Peru som student. Tur ska man ha.

Disco på kvällen och tequilarace med den redan glade guiden. Morgonen efter får vi shoppa, jag sätter mig på ett internetkafe och ringer hem men ingen svarar, lämnar lite meddelanden. Går till torget, tittar på kyrkan och statyer av krighjältar som aldrig vunnit, skojjar med skoputsare och byter till mig ett chilenskt 10pesos-mynt som han haft i sin skokrämsburk. Han vill ha mitt skärp också men hade inget att byta med...

Arequipa, Perus näst största stad, citytour, lunch och freetime. Vi köper lyxglass för 3kr kulan sen går vi till torget som självklart heter Plaza de Armas. Vi skojjar runt, latjar med min hackiezack, capoeira och plötsligt har vi en 20-30 för oss okända åskådare runt oss. Jag och Emilie håller cirkus, hon är rätt vig och kan göra en del konstiga saker...
- Somos gringos pobres... Un sol por el amor de Díos.
“Vi är fatiga gringos, en slant för Guds kärlek.” Men vi får inget, inte ett nickel. Dock var vi duktiga nog för att få uppmärksamhet så tränar vi lite kanske vi kan få en slant också.

Natt på vandrarhem, frukost och buss till Paracas vid kusten. På vägen passerar vi Nasca och linjerna i öknen. Långa långa remsor med lite mindre grus än övriga öknen, gör sig bäst på vykort...

Paracas och Islas de Ballestas. Öppna båtar studsar en halvtimme ut i havet till några stinkande klippor täckta av fågelskit a.k.a. gödsel, sjölejon och en och annan pingivn. Sjölejon låter verkligen som Wookies... Finns även en ljusstake i Nasca-stil, ett foto och sen lunch, inte papas fritas utan ceviche och ris med skaldjur, det bästa på hela resan.
Nytt armband och så den nästsista etappen till Lima.

Pollo frito y papas fritas på en groteskt stinkande McDonalds’ liknande resturant och sen hem till Hyo.
Nöjd, trött och med södra Peru runt vänster handled kommer jag hem lagom till frukost söndag morgon...