Ny stad!
Fallande krona, stigande dollar, styrkt peso, regn, blixt och dunder. Det var detta Buenos Aires vi lamnade bakom oss.
Vi sov sista natten hos Ben och Johan efter annu en "La bomba del tiempo"-konsert. Trummorna jag skrivit om tidigare. Denna gang hade de en saxofonist med sig. Det var ruggigt och ornmannen hoppade upp pa mina axlar. Örnmannen ar alltid dar, han drar t-shirten over huvudet och stracker ut tungan och flaxar med vingarna. Det gor han varje mandag och alla tar foton pa honom. Och lilla jag hade honom pa mina axlar, vilket hedersamt uppdrag och jag tanker inte duscha forran ni dar hemma far kanna lukten av hans svett fran min troja!
I alla fall kande vi att Buenos Aires hade gjort sitt, eller vi vart. Vi ar inga storstadsmanniskor och nar det borjade regna kopiost tog vi farval och hoppade pa bussen till Rosario, lite pa chans sadar.
Det visade sig lyckat, nar vi kom fram efter fyra timmar pa platta slatter ringde vi en CS-snubbe som tipsade om en kompis som vi nu sover hos. Igar var vi pa en tango-club. Alla var jefligt duktiga och det var helt fantastiskt att se. Mamma, pappa! varfor satte ni mig inte i tangoskola nar jag var fem?
Rosario ar en trevlig stad, en skon blandning av stort och smatt. Ligger vid Paraná och har trevliga promenadstrak och parker utmed floden. Alla i stan joggar och motionerar. Alla ar valsvarvade och husen ar prydliga. Nu ska vi ut i parken med var vard Julian, en tamligen excentrisk typ men en sadan man star ut med om man vet att man kan lamna staden och inte traffa honom igen, da kan man njuta och skratta.
Vi har tagit en massa übercoola foton med Bens(kompis i BA) kamera, en maffig nikon D90 for nio lax, men oj vad roligt vi hade. De kommer upp sa smaning om.
Som sagt. kram pa er alla.
Vi sov sista natten hos Ben och Johan efter annu en "La bomba del tiempo"-konsert. Trummorna jag skrivit om tidigare. Denna gang hade de en saxofonist med sig. Det var ruggigt och ornmannen hoppade upp pa mina axlar. Örnmannen ar alltid dar, han drar t-shirten over huvudet och stracker ut tungan och flaxar med vingarna. Det gor han varje mandag och alla tar foton pa honom. Och lilla jag hade honom pa mina axlar, vilket hedersamt uppdrag och jag tanker inte duscha forran ni dar hemma far kanna lukten av hans svett fran min troja!
I alla fall kande vi att Buenos Aires hade gjort sitt, eller vi vart. Vi ar inga storstadsmanniskor och nar det borjade regna kopiost tog vi farval och hoppade pa bussen till Rosario, lite pa chans sadar.
Det visade sig lyckat, nar vi kom fram efter fyra timmar pa platta slatter ringde vi en CS-snubbe som tipsade om en kompis som vi nu sover hos. Igar var vi pa en tango-club. Alla var jefligt duktiga och det var helt fantastiskt att se. Mamma, pappa! varfor satte ni mig inte i tangoskola nar jag var fem?
Rosario ar en trevlig stad, en skon blandning av stort och smatt. Ligger vid Paraná och har trevliga promenadstrak och parker utmed floden. Alla i stan joggar och motionerar. Alla ar valsvarvade och husen ar prydliga. Nu ska vi ut i parken med var vard Julian, en tamligen excentrisk typ men en sadan man star ut med om man vet att man kan lamna staden och inte traffa honom igen, da kan man njuta och skratta.
Vi har tagit en massa übercoola foton med Bens(kompis i BA) kamera, en maffig nikon D90 for nio lax, men oj vad roligt vi hade. De kommer upp sa smaning om.
Som sagt. kram pa er alla.
