Näck på villovägar

Vi var i Iguazú, johan kom, det ösregnade men vi hade det trevligt i på hostelet. Snackade, spelade kort och drack mate. Tvättade kläderna också, det behövdes.
Tidigt upp imorse, tog 07:40-bussen till fallen för att vara på plats i tid. Ett bra val, det var lite folk och fint väder. Parken var otrolig, vattenfallen så mäkta, så stora och så många. Hade regnat mycket så det var fyra gånger så mycket vatten som vanligt. Parken överraskade possitivt, inte alls sönderturistifierat. Gott om plats och ibland kunde man vara helt ensam i djungeln, trots att det är en av sydamerikas största turistatraktioner. Nu kom polisen och ville kolla på våra pass, jag sitter på bussen på väg till Corrientes. Parken var välplanerad, stigarna förstörde inte och man såg bra utan att synas. Bäst var promenaden till den lilla naturliga poolen och vattenfallet. Tre kilometer på en lerig stig bland jättemyror och annat, bland annat en orm. Vi misstänker att det var en korallorm, den ska vara väldigt giftig men vi skrämde bort den från stigen. Jag hade inga skor på mig, det var för lerigt och Johan följde mitt exempel. Det var skönt med leran mellan tårna.
Tillslut kom vi i alla fall fram till vattenfallet och det var värt det. Vi kastade kläderna och duschade av oss damm, lera och svett. Foton finns och kommer kanske upp senare.