Titta vad han lärt sig...
Nuestro colegio, el mejor colegio, la institución educa el futuro del Perú, el colegio con clichés pegados en las paredes. Un colegio para enorgullecerse, un colegio con un patio grande, edificios bonitos, propios uniformes y profesores educados. Un colegio religioso con homofonía e hipocresía católica, retratos de Jesús en cada salón, oración de la mañana obligatorio y una doctrina bíblica para inculcar una fe y concepción católica en sus alumnos. Un colegio donde el individuo es mejor que sea invisible. A expresar su personalidad y pensamientos no se anima. No pulseras personales, no maquillaje o mensajes en las mochilas. El "número" se cortará y vestirá para no distinguirse, para convertirse en un de muchos otros números en la formación. Un número en la lista, un número con tarjeta, sus puntos, en favor o en contra, un número que aprenderá, por su vida, por su futuro y por el futuro de su patria Perú.
- ¡Cuartos grado media vuelta derecha! Vamos al auditorio, la directora está furiosa.
- ¿Qué pasó con ustedes? ¿Son malcriados? ¿No sienten nada de responsabilidad? ¿Responsabilidad por su futuro, por su patria?
Habla sobre un ex alumno que ahora es médico en Cuba.
- ¡Solo lo mejor es suficiente! ¡Tienen que trabajar más!
Sí, tienes que trabajar, si no te sacan puntos y menos veinte en un mes u chao chao. Pero los puntos no son suficientes, no dan suficiente miedo a los alumnos, por eso hay reglas…
“La letra entra con la sangre”, ahora es la responsabilidad que entrará con puntos, reglas y otros castigos. Pero yo no veo nada de responsabilidad, solo veo a alumnos desesperados que se copian o se excusan para escapar de los castigos. Todo lo que hacen, lo hacen para escaparse de la regla. Algunos alumnos no sean castigados tan fuerte y no tan físico como otros, raramente son ellos que hacen más ruidos, los otros dan ejemplos, los sacos de los golpes, que prueban las reglas, llaves, cuerdas o el rebenque. Maltratar alumnos, físicamente o psíquicamente, es ilegal pero es aceptado en las reglas del colegio y ellos valen más de la ley. Sí la directora no dice nada, nadie puede decir algo.
La confianza en autoridades es fuerte en toda la sociedad y lo inculcan en el colegio. Nunca cuestiona un profesor, ni siquiera un “¿por qué?” Si el profesor ha dicho que es así, es así y eso es suficiente, una explicación no es necesaria. Incluso en ensayos, los pocos que tienen que escribir, solo tratan sobre hechos copiados, lo que otros han dicho y pensado. No tienen que pensar, razonar, argumentar o sacar conclusiones pero lo deplorable es que no pueden. Mi amiga correcto su profesor de inglés y le mandó a la directora.
Un líder fuerte es bueno, alguien que sabe manda, dictadura es buena, solo tiene que encontrar un buen dictador. Con un dictador tú no tienes que pensar, solo obedecer. Afirmar su título, su autoridad también es muy importante, “directora licenciada”, “doctor…” ¿si no usan sus títulos, como sabían quien es la autoridad?
Todos los días predican sobre la moral y los valores, sinceridad, amistad, trabajo, prudencia, la lista es larga, también la lista de hipócritas. Copiar está prohibido pero nadie hace nada, cada clase copian tareas y a lo mejor el profesor lo dice que da atención a la clase. “Copiar y Pegar” también es muy usual, especialmente en inglés, incluso no importa asegurarse lo que significa o corregirlo un poquito para que parezca auténtico. Copian mucho pero no lo hacen “bien”. Para trampear “bueno” necesitas pensar, un poco de creatividad e inteligencia pero tampoco practican esas cualidades, ¡nada nada nada!
La calidad tampoco es lo importante, sin la cantidad y rapidez. Si lo haces rápido o si haces muchas cosas vale más que la calidad. Dos presentaciones, incluso solo leer silencioso lo que has copiado del libro, valen más puntos de un buen hecho y si los otros alumnos escuchan o no tampoco importa.
Lo que importa es que el cabello es corto y ordenado, la corbata buena amarrada, el uniforme limpio y que estás parado bueno, silencio y recto en la formación. Eso da más puntos que si razonas sobre porque Chile tiene una economía más fuerte que del Perú.
Responsabilidad no viene con fuerza o castigos, responsabilidad viene de libertad. Responsabilidad no es hacer algo para esquivar maltratamiento sino hacerlo de voluntad porque será bueno para ti en el futuro. Castigos de ésta manera inhiber responsabilidad, cuando no hay la amenaza de castigos, no hay ningún motivo hacerlo. El número hace su tarea para esquivar la regla, no porque siente responsabilidad sobre que un número hace o no.
“All in all you’re just another brick in the wall”
Det var min AFS-essä om min skola, på spanska bara för att imponera. Jag gav den till min litteraturlärare, den enda jag vågade lita på. Han "älskade den" och höll med men poängterade att den inte bör komma i orätta händer då den kan skapa ett visst tumullt ifall detta skulle ske...
En svensk översättning? okej då...
Vår skola, den bästa skolan, skolan som utbildar Perus framtid, skolan med klyshor hängades på väggarna. En skola att vara stolt över, en skola med stor gård, fina byggnader, egna uniformer och utbildade lärare. En religiös skola med katolsk homofobi och hyckleri, Jesusporträtt i varje rum, obligatorisk morgonbön och bibellära för att pränta in en katolsk tro och värdssyn i sina elever. En skola där individen inte bör synas. Att uttrycka sin personlighet och tankar uppmuntras inte, inga armband, smink eller pins på ryggsäcken. "Numret" ska klippas och kläs för att inte sticka ut, för att bli en av många lika dana nummer i ledet på morgonsamlingen. Ett nummer i listan, ett nummer med sitt betygskort, sina poäng, pluss eller minus, ett nummer som ska lära, lära för livet, för sin framtid och för sitt lands framtid.
- Fjärde årskurs, höger om! vi ska till aulan för att läxas upp av rektorn. Vad har hänt med er? Känner ni inget ansvar? Ansvar för er framtid, för ert land?
Hon pratar om en före detta mönsterelev som blivit doktor på Cuba:
- Bara det bästa är gott nog! Ni måste jobba hårdare!
Jo, jobba måste man annars får man minuspoäng och minus tjugo på en månad och det är tack och hej. Men poängen lär en inte tillräckligt, de skrämmer inte nog därför har man linjaler...
"La letra entra con la sangre", "Bokstaven går in med blodet" hette det förut, nu är det ansvarstagandet som ska in med poäng, linjaler och andra bestraffningar. Men jag ser inget ansvarstagande, jag ser bara elever som desperata kopierar varandra eller kommer med undanflykter för att undgå straffen. Allt de gör gör de för att slippa linjalen.
En del elever bestraffas inte lika hårt och fysiskt som andra, konstigt nog är de de som hörs och syns mest men de är de andra, klassens hackkycklingar, som får smaka linjalen, nycklar, remmar eller piskan.
Att misshandla elever, fysiskt eller psykiskt, är olagligt men accepteras i skolan regler och de står tydligen över lagen och om rektorn inte säger något kan ingen annan säga något heller.
Tilltron på auktoriteter är stor på alla plan i sammhället och präntas in i skolan. Ifrågasätt aldrig en lärare, inte ens ett "varför." Om läraren har sagt si så är det si och en förklaring behövs inte. Inte ens i skriftliga arbeten, de få de tvingas skriva, behöver de tänka eller resonera, att kopiera fakta och vad andra sagt och tyckt är gott nog. De behöver inte tänka, resonera, argumentera eller dra slutsatser och det tragiska är att ingen kan det heller. En engelskspråkig vän rättade engelskaläraren i sin skola och blev skickad till rektorn.
En stark ledare är bra, en som bestämmer vad du ska göra, diktatur är bra, det gäller bara att hitta en bra diktator. Med en diktator slipper du tänka, bara lyda. Att hävda sin titel, sin auktoritet är också viktigt, "licenserade rektorn...", "doktor..." Om man inte använder sin titel, hur ska de då veta vem som är auktoriteten här?
Varje dag predikas det om moral och värderingar, ärlgihet, vänskap, flitighet, avhållsamhet, ja listan kan göras lång. Så också listan på hycklare. Att fuska är förbjudet men inget görs åt det, varje lektion kopierar de varandras läxor öppet och i bästa fall får de en tillsägelse om att lyssna på lektionen. "Copy & Paste" är också väldigt vanligt, specielt i engelska men de bryr sig inte ens om att förstå vad de kopierat och ändra lite så det skulle se lite äkta ut. De fuskar mycket men knappast "bra". Att fuska "bra" kräver en smula tankekraft och kreativitet men inte ens detta får de öva på, inget, inget! INGET!
Kvalitén är inte heller viktig utan kvantiteten och snabbheten. Gör du något snabbt eller många ger de flera poäng än om du gjort en sak bra. Den som kopierar tavlan först får 2p, om den förstod vad den kopierat eller inte värderas inte. Två muntliga redovisningar, om än att tyst läsa fusklappen du direkt kopierat från boken, ger mer poäng än en bra, om resten av klassen lyssnar är inte heller viktigt. Det viktiga är att håret är kort och prydligt, slipsen väl knuten, uniformen hel och att du står snyggt, tyst och rakt i ledet. Det ger mer poäng än om du resonerar varför Chile har en bättre ekonomi än Peru.
Ansvar kommer inte med tvång bestraffningar, ansvar kommer från frihet. Ansvar är inte att göra något för att undvika att bli illa behandlad utan att göra det av egen fri vilja för att det gynnar en i det långa loppet. Bestraffningar på detta sätt hämmar ansvarstagande, när hotet om bestraffning inte längre finns där finns det inte heller någon anleding att göra något. Numret gör sin läxa för att slippa linjalen inte för att det känner sig ansvarig för vad ett nummer gör eller inte gör.
Rektorn liknar en Vogon, på riktigt, när hon blåser i micen på mornarna och fuktar läpparna ser de precis ut som vogonkaptenens och jag blir lika rädd varje gång att hon ska läsa poesi...
Läs "Liftaren Guide till Galaxen" av Douglas Adams eller läs filmen om du är lat för mer information.
- ¡Cuartos grado media vuelta derecha! Vamos al auditorio, la directora está furiosa.
- ¿Qué pasó con ustedes? ¿Son malcriados? ¿No sienten nada de responsabilidad? ¿Responsabilidad por su futuro, por su patria?
Habla sobre un ex alumno que ahora es médico en Cuba.
- ¡Solo lo mejor es suficiente! ¡Tienen que trabajar más!
Sí, tienes que trabajar, si no te sacan puntos y menos veinte en un mes u chao chao. Pero los puntos no son suficientes, no dan suficiente miedo a los alumnos, por eso hay reglas…
“La letra entra con la sangre”, ahora es la responsabilidad que entrará con puntos, reglas y otros castigos. Pero yo no veo nada de responsabilidad, solo veo a alumnos desesperados que se copian o se excusan para escapar de los castigos. Todo lo que hacen, lo hacen para escaparse de la regla. Algunos alumnos no sean castigados tan fuerte y no tan físico como otros, raramente son ellos que hacen más ruidos, los otros dan ejemplos, los sacos de los golpes, que prueban las reglas, llaves, cuerdas o el rebenque. Maltratar alumnos, físicamente o psíquicamente, es ilegal pero es aceptado en las reglas del colegio y ellos valen más de la ley. Sí la directora no dice nada, nadie puede decir algo.
La confianza en autoridades es fuerte en toda la sociedad y lo inculcan en el colegio. Nunca cuestiona un profesor, ni siquiera un “¿por qué?” Si el profesor ha dicho que es así, es así y eso es suficiente, una explicación no es necesaria. Incluso en ensayos, los pocos que tienen que escribir, solo tratan sobre hechos copiados, lo que otros han dicho y pensado. No tienen que pensar, razonar, argumentar o sacar conclusiones pero lo deplorable es que no pueden. Mi amiga correcto su profesor de inglés y le mandó a la directora.
Un líder fuerte es bueno, alguien que sabe manda, dictadura es buena, solo tiene que encontrar un buen dictador. Con un dictador tú no tienes que pensar, solo obedecer. Afirmar su título, su autoridad también es muy importante, “directora licenciada”, “doctor…” ¿si no usan sus títulos, como sabían quien es la autoridad?
Todos los días predican sobre la moral y los valores, sinceridad, amistad, trabajo, prudencia, la lista es larga, también la lista de hipócritas. Copiar está prohibido pero nadie hace nada, cada clase copian tareas y a lo mejor el profesor lo dice que da atención a la clase. “Copiar y Pegar” también es muy usual, especialmente en inglés, incluso no importa asegurarse lo que significa o corregirlo un poquito para que parezca auténtico. Copian mucho pero no lo hacen “bien”. Para trampear “bueno” necesitas pensar, un poco de creatividad e inteligencia pero tampoco practican esas cualidades, ¡nada nada nada!
La calidad tampoco es lo importante, sin la cantidad y rapidez. Si lo haces rápido o si haces muchas cosas vale más que la calidad. Dos presentaciones, incluso solo leer silencioso lo que has copiado del libro, valen más puntos de un buen hecho y si los otros alumnos escuchan o no tampoco importa.
Lo que importa es que el cabello es corto y ordenado, la corbata buena amarrada, el uniforme limpio y que estás parado bueno, silencio y recto en la formación. Eso da más puntos que si razonas sobre porque Chile tiene una economía más fuerte que del Perú.
Responsabilidad no viene con fuerza o castigos, responsabilidad viene de libertad. Responsabilidad no es hacer algo para esquivar maltratamiento sino hacerlo de voluntad porque será bueno para ti en el futuro. Castigos de ésta manera inhiber responsabilidad, cuando no hay la amenaza de castigos, no hay ningún motivo hacerlo. El número hace su tarea para esquivar la regla, no porque siente responsabilidad sobre que un número hace o no.
“All in all you’re just another brick in the wall”
---------------------------------------------------
Det var min AFS-essä om min skola, på spanska bara för att imponera. Jag gav den till min litteraturlärare, den enda jag vågade lita på. Han "älskade den" och höll med men poängterade att den inte bör komma i orätta händer då den kan skapa ett visst tumullt ifall detta skulle ske...
En svensk översättning? okej då...
---------------------------------------------------
Vår skola, den bästa skolan, skolan som utbildar Perus framtid, skolan med klyshor hängades på väggarna. En skola att vara stolt över, en skola med stor gård, fina byggnader, egna uniformer och utbildade lärare. En religiös skola med katolsk homofobi och hyckleri, Jesusporträtt i varje rum, obligatorisk morgonbön och bibellära för att pränta in en katolsk tro och värdssyn i sina elever. En skola där individen inte bör synas. Att uttrycka sin personlighet och tankar uppmuntras inte, inga armband, smink eller pins på ryggsäcken. "Numret" ska klippas och kläs för att inte sticka ut, för att bli en av många lika dana nummer i ledet på morgonsamlingen. Ett nummer i listan, ett nummer med sitt betygskort, sina poäng, pluss eller minus, ett nummer som ska lära, lära för livet, för sin framtid och för sitt lands framtid.
- Fjärde årskurs, höger om! vi ska till aulan för att läxas upp av rektorn. Vad har hänt med er? Känner ni inget ansvar? Ansvar för er framtid, för ert land?
Hon pratar om en före detta mönsterelev som blivit doktor på Cuba:
- Bara det bästa är gott nog! Ni måste jobba hårdare!
Jo, jobba måste man annars får man minuspoäng och minus tjugo på en månad och det är tack och hej. Men poängen lär en inte tillräckligt, de skrämmer inte nog därför har man linjaler...
"La letra entra con la sangre", "Bokstaven går in med blodet" hette det förut, nu är det ansvarstagandet som ska in med poäng, linjaler och andra bestraffningar. Men jag ser inget ansvarstagande, jag ser bara elever som desperata kopierar varandra eller kommer med undanflykter för att undgå straffen. Allt de gör gör de för att slippa linjalen.
En del elever bestraffas inte lika hårt och fysiskt som andra, konstigt nog är de de som hörs och syns mest men de är de andra, klassens hackkycklingar, som får smaka linjalen, nycklar, remmar eller piskan.
Att misshandla elever, fysiskt eller psykiskt, är olagligt men accepteras i skolan regler och de står tydligen över lagen och om rektorn inte säger något kan ingen annan säga något heller.
Tilltron på auktoriteter är stor på alla plan i sammhället och präntas in i skolan. Ifrågasätt aldrig en lärare, inte ens ett "varför." Om läraren har sagt si så är det si och en förklaring behövs inte. Inte ens i skriftliga arbeten, de få de tvingas skriva, behöver de tänka eller resonera, att kopiera fakta och vad andra sagt och tyckt är gott nog. De behöver inte tänka, resonera, argumentera eller dra slutsatser och det tragiska är att ingen kan det heller. En engelskspråkig vän rättade engelskaläraren i sin skola och blev skickad till rektorn.
En stark ledare är bra, en som bestämmer vad du ska göra, diktatur är bra, det gäller bara att hitta en bra diktator. Med en diktator slipper du tänka, bara lyda. Att hävda sin titel, sin auktoritet är också viktigt, "licenserade rektorn...", "doktor..." Om man inte använder sin titel, hur ska de då veta vem som är auktoriteten här?
Varje dag predikas det om moral och värderingar, ärlgihet, vänskap, flitighet, avhållsamhet, ja listan kan göras lång. Så också listan på hycklare. Att fuska är förbjudet men inget görs åt det, varje lektion kopierar de varandras läxor öppet och i bästa fall får de en tillsägelse om att lyssna på lektionen. "Copy & Paste" är också väldigt vanligt, specielt i engelska men de bryr sig inte ens om att förstå vad de kopierat och ändra lite så det skulle se lite äkta ut. De fuskar mycket men knappast "bra". Att fuska "bra" kräver en smula tankekraft och kreativitet men inte ens detta får de öva på, inget, inget! INGET!
Kvalitén är inte heller viktig utan kvantiteten och snabbheten. Gör du något snabbt eller många ger de flera poäng än om du gjort en sak bra. Den som kopierar tavlan först får 2p, om den förstod vad den kopierat eller inte värderas inte. Två muntliga redovisningar, om än att tyst läsa fusklappen du direkt kopierat från boken, ger mer poäng än en bra, om resten av klassen lyssnar är inte heller viktigt. Det viktiga är att håret är kort och prydligt, slipsen väl knuten, uniformen hel och att du står snyggt, tyst och rakt i ledet. Det ger mer poäng än om du resonerar varför Chile har en bättre ekonomi än Peru.
Ansvar kommer inte med tvång bestraffningar, ansvar kommer från frihet. Ansvar är inte att göra något för att undvika att bli illa behandlad utan att göra det av egen fri vilja för att det gynnar en i det långa loppet. Bestraffningar på detta sätt hämmar ansvarstagande, när hotet om bestraffning inte längre finns där finns det inte heller någon anleding att göra något. Numret gör sin läxa för att slippa linjalen inte för att det känner sig ansvarig för vad ett nummer gör eller inte gör.
"All in all you're just another brick in the wall"
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Rektorn liknar en Vogon, på riktigt, när hon blåser i micen på mornarna och fuktar läpparna ser de precis ut som vogonkaptenens och jag blir lika rädd varje gång att hon ska läsa poesi...
Läs "Liftaren Guide till Galaxen" av Douglas Adams eller läs filmen om du är lat för mer information.
posted by Tjutberg at 18:10
8 comments
