Slutet och borjan

Det dick vael so bra som man kunnat hoppas. Mycket kaenslor men fan vore vael annars. Sitter i en bar po Barajas i Madrid med Erik, som inte ville att hans forsta spanska bestaellning skulle bli "Dos cervesas, por favor" so jag fick ta den.

Vi laemnade Arlanda daempade och tysta. Vi har boda okt ifron nogot stort och vackert, sodant aer aldrig laett. Tyvaerr gor det inte att resa utan avsked. Det kan tyckas att vi spelar hogt po den fronten, mycket stor po spel, men vi har gjort vora insatser och nu aer spelet igong. Vi hade inte kunnat sitta hemma. Vinner vi storvinsten kommer vi spela saekert sen.

Boda sov storre delen av flygturen, det laettade upp staemningen lite, nu var vi ju po vaeg po riktigt. Jag bestaemde mig att det var dags att testa spanskan so jag drog igong en konversation med tjejen bredvid. Hon visade sig vara fron Colombia men doktorerade i Madrid i politisk filosofi. I Stockholm hade hon pratat om en bok med SIDA.
Klart vi kom in po filosofin och snart diskuterade vi Rawls sociala kontrakt, Spinoza och hennes favorit filosof, vad hon hette kommer jag inte ihog men hon var aelskarinna med nazifilosofen Heidegger. Hennes filosofi var baettre aen hans, det var nogot om maensklighet och att inte forlora den naer man gor upp i stora stadsapparater. Naer hon styrde in po Nietzsche raeddades jag av en bild po Tikali tidningen. Vi kom in po Guate-resan, hur vi bodde och hon frogar vad embajadoran hette. Jag behovde bara saega Maria sen fyllde hon i resten sjaelv. De hade suttit mote nu i Stockholm men hon kaende till denna "fantastiska kvinnas" namn redan innan, hon aer ju allmaent kaend. Jag sa bara att hon aer bra att plocka svamp med och har ett stort haerligt skratt som fyller hela rum. Skrattet holl hon med om men svampen visste hon inget om.

Vi tog metron in till Madrid, tog en café och sen tillbaka, lirade lite hacky med en kostymnisse vid gaten, kommer bli mycket sodant, som sedan ville ha med oss po fotbollsmatch i Montevideo, vi tog hans nummer men taenkte inte po att de staellde om till sommartid haer so vi missade det. Vi hade en toppendag i alla fall med vora fantastiska vaerdar Alejandra och Gonzales. En skon promenad laengs stranden, ut po udden, aeta churros (avlonga munkar doppade i socker).
Gonzales aer arkitekt och jobbar po en byggfirma, Alejandra jobbar med international affairs, nogot med oljebranchen men inte so smutsigt.


Inget gar upp emot en rejal holmgong med flygplatstoaletten...

Kram, och ga inte pa toan po Barajas T4 S de narmaste manaderna...