Jul?
Apropå olika kulturer och fördommar så gör vissa det lätt för en. vi åt en middagsbuffé i Ushuaia och vid ett av fönsterborden sitter tre män, gissningsvis två bröder och en son. De ser alla väldigt slaviska ut, den yngste har hockeyfrilla, och de har kommit med ett av kryssningsfartygen. Den med pengarna går fram till baren, han har lite problem med språket men gör sig förstådd och bartendern springer ut genom dörren och kommer tillbaka med ett nyinköpt helrör Smirnoff. Trion skålar glatt och stjälper ner dricksglas efter dricksglas. Vi tror oss veta att de kommer från Ryssland, möjligtvis Östeuropa.
Har också hört att det har varit jul, vi firade inte så mycket. Hade ingen riktig stämning men ringde till några som hade desto mer. Bland annat till Carmen i Corrientes, det tog ett tag innan hon förstod vem det var men vi fick många lyckoönskningar.
Vi bestämde oss för att göra en egen julmiddag med det vi kunde hitta. Det blev köttbullar, höftat i Lundqvistarnas stil, smörslungade morötter, kokt potatis och griljerad, rökt presskinka. Till detta ett lättdrucket rödvin, en Austral-öl och en burk Dijonsenap.
Eftersom vi hade hela vandrarhemmet för oss själva satt vi länge och pratade, jämförde jultraditioner och pratade Sverige. Vi unnade oss också att låta disken stå till dagen efter. Jag gick till sängs tidigt efter lite tv-tittande, sådant har vi inte haft mycket av de senaste månaderna.
Tidigare på dagen hade vi parkerat oss framför datorerna för att prata med fosterlandet. Fick se både julgranen och julbordet på videolänk. Vad är det för sätt att resava? När man kan ringa hem med videosamtal nästan gratis. Har man verkligen rest bort då? Det känns så i alla fall. Du kan se och höra, genom ett nyckelhål. Det är som att titta genom en kikare, fast från fel håll. Stora avstånd ter sig större om man tillfälligt krymper dem.
Där vi åt middag hade de en meny med Pisco Sour och Peruansk Ceviche. Kände att jag längtar till det landet och den kulturen. Maten, dryckerna, ställena och personerna. Nu är det inte lång tid kvar och jag börjar bli lite otålig. Vill skynda mig på, känner mig lite vilsen i "äventyrar-backpackers-mecka-patagonien". Kanske är det för att det är jul, då vill man gärna känna igen sig.
Hoppas ni hade en trevlig julafton. Jag ser fram emot den nästa år.
Har också hört att det har varit jul, vi firade inte så mycket. Hade ingen riktig stämning men ringde till några som hade desto mer. Bland annat till Carmen i Corrientes, det tog ett tag innan hon förstod vem det var men vi fick många lyckoönskningar.
Vi bestämde oss för att göra en egen julmiddag med det vi kunde hitta. Det blev köttbullar, höftat i Lundqvistarnas stil, smörslungade morötter, kokt potatis och griljerad, rökt presskinka. Till detta ett lättdrucket rödvin, en Austral-öl och en burk Dijonsenap.
Eftersom vi hade hela vandrarhemmet för oss själva satt vi länge och pratade, jämförde jultraditioner och pratade Sverige. Vi unnade oss också att låta disken stå till dagen efter. Jag gick till sängs tidigt efter lite tv-tittande, sådant har vi inte haft mycket av de senaste månaderna.
Tidigare på dagen hade vi parkerat oss framför datorerna för att prata med fosterlandet. Fick se både julgranen och julbordet på videolänk. Vad är det för sätt att resava? När man kan ringa hem med videosamtal nästan gratis. Har man verkligen rest bort då? Det känns så i alla fall. Du kan se och höra, genom ett nyckelhål. Det är som att titta genom en kikare, fast från fel håll. Stora avstånd ter sig större om man tillfälligt krymper dem.
Där vi åt middag hade de en meny med Pisco Sour och Peruansk Ceviche. Kände att jag längtar till det landet och den kulturen. Maten, dryckerna, ställena och personerna. Nu är det inte lång tid kvar och jag börjar bli lite otålig. Vill skynda mig på, känner mig lite vilsen i "äventyrar-backpackers-mecka-patagonien". Kanske är det för att det är jul, då vill man gärna känna igen sig.
Hoppas ni hade en trevlig julafton. Jag ser fram emot den nästa år.
Etiketter: Flum
