En piss i Paraná

Jag var lite elka och gjorde det snett uppströms från Erik, men vad är väl en piss i Paraná? Inte mycket, floden är som ett sakta flytande hav. Nu när det har regnat så mycket är den större än någonsin.
Det har varit en torrperiod på över sex månader så regnet var välkommet. Stora vattenväxter flyter med strömmen, det finns djur på vissa av dem.
Vi satt på strandkanden en bra bit utanför Corrientes. Patricia och hennes familj, vars tdotter är i Sverige, tog med oss på en utflykt till Barrancos i Empedrado. Det är höga sandkanter som regnet sakta nöter bort, som raukar i snabbspolning.
Vi badade lite, åtminstone Erik, jag och yngsta dottern. Sen gick eller klättrade vi en runda
tills myggorna kom vid solnedgången.
Patricia och hennes man är veterinärer och hundavlare. Under bilresan fick jag en snabb grundkurs i koavel coh vilka raser de mixtrar med i Argentina, indiska och europeiska...
Vi hade en sista middag i huset på Miramar 1247 innan det var dags att packa. De beklagade hemskt mycket att vi inte kunde stanna längre men de skulle få gäster. Vi tackade och bugade oss inför deras gästfrihet och vänlighet. Jag berbjöd dem sängplats i Stockholm, de sa att de var för gamla för att resa så långt.
Chaque förklarade däremot vad som hade hänt och varför:
- Es la ley del espejo. Vi hade inte släppt in er om ni inte var trevliga och snälla.
Det förljer spegelns lag. Är du vänlig är andra vänliga mot dig. Ditt ansikte speglas i de du möter. Vi nöjde oss med den förklaringen. Vi har haft det väldigt trevligt hos dem, många trevliga luncher med minst 14 personer, barnbarn och barn, flickvänner och barnbarnsbarn. Det har varit mysigt.
Nu bor vi hemma hos
Gabriella, 27 årig psykologistudent. Träffade henne och hennes kompisar igår. Vi hade3 ett djupt snack till sent på natten jag och hon. Jag kunde ju inte låta bli att rota lite, inte på ett elakt sätt, bara nyfiket och en aning ifrågasättande, när vi kom in på religioin, ödet och meningen med livet. Det skrämde henne lite att jag inte såg någon mening med livet. Att jag såg livet som meningslöst i sig själv. Att jag inte sitter här av någon anledning utan att det bara blivit så. Livet är meningslöst i sig, man behöver inte komplicera till det med meningar, öden och mål. Det tog ett bra tag innan jag förstod och hörde skillnaden på ödestro (causalidad) och orsak-verkan (casualidad). Jag tror det var så i alla fall, det kan behövas kontrolleras lite mer noggrant.
Enligt henne hade vi kommit till Corrientes, och träffat henne, av en anledning. Enligt mig berodde det på att bussen till Sao Paolo avgick kl 13 medan Corrientes-expressen gick kl 20. Vem det var som bestämde det vet jag inte.
Resan fortsätter med eller utan mening, helst utan.