Hur är det då, egentligen?
Jo, det är bra, känner mig hemma i huset och familjen, magen är lugn och säker, hittar till skolan och idag var jag ute med de andra utbytesstudenterna och tog en Cafe con leche, fast det var en leche con un cafecito :/ Men efter lite tjat så fick jag två påfyllningar med kaffe så det blev mer Cafe y Leche, nästan det jag bad om...
Mina klasskamrater är lite små, inte bara till storleken men det passar kanske rätt bra för mig, eller? Är några som kan engelska bra, en, Martin, han hjälper mig om jag behöver översättning av något vitkigt, annars förstår jag rätt mycket, av matten och engelskan i alla fall. Litteratur lektionerna är lite svårare, idag var det en Peruansk daddaist poet som skulle studeras. Litteratur läraren är bra, lite svårt att förstå allt, får en dikt som de andra disskuterar medan jag försöker förstå vad orden betyder, men går bättre och bättre. När jag lär mig mer kan det bli riktigt givande.
Annars har jag haft 4 mycket produktiva dagar, redan andra dagen lyckades jag med något jag försökt med i 2 år i Södra. Nämligen fylla varannan ruta med blyerts, en sida i ett rutblock. Nu är jag inne på baksidan, har gjort hälften och håller man upp pappret mot fönstret ser det helt blyertstäckt ut, tufft va?
Förutom det så har jag mest suttit och lyssnat, förstår när lärarna undervisar men när de bara pratar är det svårare, det skriks mycket och ljudnivån är hög.
Vi har en vaktmästare som alla tror är bög, fick höga jubel när jag tog honom i hand...
Min engelska lärare är trevlig, Carlos, hans efternamn kan jag inte stava men det är ett incanamn. Han är nämligen ättling till en av de nobla Incakrigarfamiljerna som stod rätt nära Incan själv. Han låter mig och Emelie göra det som de andra gör på engelska, fast på spanska, ungefär samma nivå, fast vi har bättre uttal och lär oss snabbare :) Alla här ser upp till mig, känns bra. Var stor utställning om regionens mat idag på skolgården. Allt skulle smakas på, och de öste upp stora portioner så mina kompisar fick de också.
Den största svårigheten är att skilja på dem, alla har samma kläder, är korta, svart hår och är rätt lika. Kan väl skilja ut fem av mina klasskamrater, dock vet alla vem jag är och många som hälsar som jag inte har någon aning om vem det är. Alla småbarn stirrar och vissa säger "¡Mira!", saknar att kunna va anonym.
Fick en läcker uppgift idag; minimum två sidor om området runt Huancayo, på spanska, till imorgon... Har änsålänge funderat ut slutet, en punkt...
Vad jag saknar mest är Stockholms Vatten, vattnet luktar inget vidare, går inte att dricka och duschar man så är det sällan behaglig temperatur, om det nu kommer nog med vatten att duscha i. De värsta duscharna är nämligen inte de utan vatten, då låter man bara bli. De värsta är inte heller de där de inte kommer varmvatten, de duschar man bara snabbt i och sen är det varmt och gått i huset. De som de bara kommer lite varmvatten ur är inte heller de värsta, då är det åtminstone varmt. De värsta är de som ger såpass mycket vatten att det är möjligt att duscha, men ändå så att det tar en himla tid att blöta ner sig och att tvätta håret, och nu har jag ändå kort hår. När vattnet dessutom bara är varmt i början, och då riktigt varmt, för att sedan bli kallare och kallare. Det är den värsta sortens duchar.
Mamma, du behöver inte vara orolig, det serveras broccoli och morrötter även här, samt bönor och andra vitaminrika saker. Jag ska också erkänna att grovt bröd inte är så illa, de vita luftkuddarna jag äter till frukost är tidskrävande...
I lördags var jag ute med min kusin Fernando och hans kompisar, samtliga medicinstudenter, men trevliga. Vi gick till en bar där de spelade livemusik, ett bra band, man kunde önska låtar men de kunde inte Led Zeppelin. Jag försökte i alla fall Marcus. Drack Pisco Caliente men tror den är bättre kall, sedan bar det av till ett discotek men glassig foaje och dörrvakt med mera. Lampor, strob och dunka dunka. Marenge och annan myskomysik man ska skaka höfterna till, samtidigt som du rör axlarna, flyttar fötterna i ett mystiskt hemligt rörelsemönster och ser snygg ut. Tror inte jag fick till något av dem helt. Efter några timmar där upptäckte jag några helt nya muskler i ryggen och kl fyra satte vi oss i taxin för att åka hem, taxis kan man åka var som helst, högst fem kronor. Hela kvällen gick väl på en 40kr om jag inte minns fel. Jaja, första steget avklarat, nu kan jag inte skylla på att det är första gången längre men vi får väl se vad lite tips från salsa-pappa Juan Carlos kan göra :)
Idag är det förövrigt möte om skolresan till Cuzco, Arequipa och andra delar av södra Peru, i oktober, med hela åk 4, det blir en upplevelse.
Idag lyckades jag få tillstånd att ha mina vanliga kläder, min klass skulle ha gympa, men de hade ingen träningsuniform i min storlek, den måste specialbeställas och kommer först på måndag. Så jag fick ha mina egna kläder, grät floder över att jag inte hade min(vår, Mina) "I love my attitude problem"-tshirt.
Satt och fikade med de övriga utbytesstudenterna här i stan, Hildi från Island, Emelie från Canada och Julia från Austria. Trevliga allihop. Hildi bor tydligen nära krematoriet på Island, finns tydligen inte så många, ett? och av de tre köpcentran som finns ligger två i hennes by, stad, hussamling Reykavik. Visste inte att det bodde så få på Island, 300 000 sa hon, 500 000 i Huancayo.
Nu har salsaorkestern repetition i rummet bredvid, härligt gung.
Har redan aklimatiserat mig till siestan, en fantastiskt uppfinning som låter en ta en liten tupplur efter dagens stora måltid, lunchen. Något för dig pappa?
Den 24:e ska vi i familjen på en liten tripp till "La selva central", dvs jungeln i närheten av Huancayo, La Merced där en av Fernandos kompisar jobbar.
Upptäckte en scanner bredvid datorn idag, vilket betyder att jag kan scanna mina kort när jag framkallat dem.
Förra helgen åkte jag, Fernando och Magil på en liten utflyckt till en Truchta-farm, fisk-farm i en närliggande dalgång. En laxliknande fisk som smakar riktigt bra stekt. Mellan fiskfarmens alla bassänger stöter jag till min stora förvåning på en högst oväntad skyllt. Av förvåning läser jag högt "Svenska Biodlarföreningen" (!) och fram hoppar en vitklädd peruan och på bräcklig svenska frågar han om jag kommer från Sverige. Snubben hade studerat (biodlarteknik?) vid Uppsala universitet i två år. Tyvärr glömde jag ta ett foto av den glade mannen men köptelite svensk honung till familjen, men hälften av den rann ut i min byxficka. Inget stortproblem för jag har en magisk tvättkorg i mitt rum :)
Ska sätta mig och dega framför tv:n och titta på film med spanska subs till.
Over and out.
Mina klasskamrater är lite små, inte bara till storleken men det passar kanske rätt bra för mig, eller? Är några som kan engelska bra, en, Martin, han hjälper mig om jag behöver översättning av något vitkigt, annars förstår jag rätt mycket, av matten och engelskan i alla fall. Litteratur lektionerna är lite svårare, idag var det en Peruansk daddaist poet som skulle studeras. Litteratur läraren är bra, lite svårt att förstå allt, får en dikt som de andra disskuterar medan jag försöker förstå vad orden betyder, men går bättre och bättre. När jag lär mig mer kan det bli riktigt givande.
Annars har jag haft 4 mycket produktiva dagar, redan andra dagen lyckades jag med något jag försökt med i 2 år i Södra. Nämligen fylla varannan ruta med blyerts, en sida i ett rutblock. Nu är jag inne på baksidan, har gjort hälften och håller man upp pappret mot fönstret ser det helt blyertstäckt ut, tufft va?
Förutom det så har jag mest suttit och lyssnat, förstår när lärarna undervisar men när de bara pratar är det svårare, det skriks mycket och ljudnivån är hög.
Vi har en vaktmästare som alla tror är bög, fick höga jubel när jag tog honom i hand...
Min engelska lärare är trevlig, Carlos, hans efternamn kan jag inte stava men det är ett incanamn. Han är nämligen ättling till en av de nobla Incakrigarfamiljerna som stod rätt nära Incan själv. Han låter mig och Emelie göra det som de andra gör på engelska, fast på spanska, ungefär samma nivå, fast vi har bättre uttal och lär oss snabbare :) Alla här ser upp till mig, känns bra. Var stor utställning om regionens mat idag på skolgården. Allt skulle smakas på, och de öste upp stora portioner så mina kompisar fick de också.
Den största svårigheten är att skilja på dem, alla har samma kläder, är korta, svart hår och är rätt lika. Kan väl skilja ut fem av mina klasskamrater, dock vet alla vem jag är och många som hälsar som jag inte har någon aning om vem det är. Alla småbarn stirrar och vissa säger "¡Mira!", saknar att kunna va anonym.
Fick en läcker uppgift idag; minimum två sidor om området runt Huancayo, på spanska, till imorgon... Har änsålänge funderat ut slutet, en punkt...
Vad jag saknar mest är Stockholms Vatten, vattnet luktar inget vidare, går inte att dricka och duschar man så är det sällan behaglig temperatur, om det nu kommer nog med vatten att duscha i. De värsta duscharna är nämligen inte de utan vatten, då låter man bara bli. De värsta är inte heller de där de inte kommer varmvatten, de duschar man bara snabbt i och sen är det varmt och gått i huset. De som de bara kommer lite varmvatten ur är inte heller de värsta, då är det åtminstone varmt. De värsta är de som ger såpass mycket vatten att det är möjligt att duscha, men ändå så att det tar en himla tid att blöta ner sig och att tvätta håret, och nu har jag ändå kort hår. När vattnet dessutom bara är varmt i början, och då riktigt varmt, för att sedan bli kallare och kallare. Det är den värsta sortens duchar.
Mamma, du behöver inte vara orolig, det serveras broccoli och morrötter även här, samt bönor och andra vitaminrika saker. Jag ska också erkänna att grovt bröd inte är så illa, de vita luftkuddarna jag äter till frukost är tidskrävande...
I lördags var jag ute med min kusin Fernando och hans kompisar, samtliga medicinstudenter, men trevliga. Vi gick till en bar där de spelade livemusik, ett bra band, man kunde önska låtar men de kunde inte Led Zeppelin. Jag försökte i alla fall Marcus. Drack Pisco Caliente men tror den är bättre kall, sedan bar det av till ett discotek men glassig foaje och dörrvakt med mera. Lampor, strob och dunka dunka. Marenge och annan myskomysik man ska skaka höfterna till, samtidigt som du rör axlarna, flyttar fötterna i ett mystiskt hemligt rörelsemönster och ser snygg ut. Tror inte jag fick till något av dem helt. Efter några timmar där upptäckte jag några helt nya muskler i ryggen och kl fyra satte vi oss i taxin för att åka hem, taxis kan man åka var som helst, högst fem kronor. Hela kvällen gick väl på en 40kr om jag inte minns fel. Jaja, första steget avklarat, nu kan jag inte skylla på att det är första gången längre men vi får väl se vad lite tips från salsa-pappa Juan Carlos kan göra :)
Idag är det förövrigt möte om skolresan till Cuzco, Arequipa och andra delar av södra Peru, i oktober, med hela åk 4, det blir en upplevelse.
Idag lyckades jag få tillstånd att ha mina vanliga kläder, min klass skulle ha gympa, men de hade ingen träningsuniform i min storlek, den måste specialbeställas och kommer först på måndag. Så jag fick ha mina egna kläder, grät floder över att jag inte hade min(vår, Mina) "I love my attitude problem"-tshirt.
Satt och fikade med de övriga utbytesstudenterna här i stan, Hildi från Island, Emelie från Canada och Julia från Austria. Trevliga allihop. Hildi bor tydligen nära krematoriet på Island, finns tydligen inte så många, ett? och av de tre köpcentran som finns ligger två i hennes by, stad, hussamling Reykavik. Visste inte att det bodde så få på Island, 300 000 sa hon, 500 000 i Huancayo.
Nu har salsaorkestern repetition i rummet bredvid, härligt gung.
Har redan aklimatiserat mig till siestan, en fantastiskt uppfinning som låter en ta en liten tupplur efter dagens stora måltid, lunchen. Något för dig pappa?
Den 24:e ska vi i familjen på en liten tripp till "La selva central", dvs jungeln i närheten av Huancayo, La Merced där en av Fernandos kompisar jobbar.
Upptäckte en scanner bredvid datorn idag, vilket betyder att jag kan scanna mina kort när jag framkallat dem.
Förra helgen åkte jag, Fernando och Magil på en liten utflyckt till en Truchta-farm, fisk-farm i en närliggande dalgång. En laxliknande fisk som smakar riktigt bra stekt. Mellan fiskfarmens alla bassänger stöter jag till min stora förvåning på en högst oväntad skyllt. Av förvåning läser jag högt "Svenska Biodlarföreningen" (!) och fram hoppar en vitklädd peruan och på bräcklig svenska frågar han om jag kommer från Sverige. Snubben hade studerat (biodlarteknik?) vid Uppsala universitet i två år. Tyvärr glömde jag ta ett foto av den glade mannen men köptelite svensk honung till familjen, men hälften av den rann ut i min byxficka. Inget stortproblem för jag har en magisk tvättkorg i mitt rum :)
Ska sätta mig och dega framför tv:n och titta på film med spanska subs till.
Over and out.
posted by Tjutberg at 02:49
5 comments
