En följeslagare som inte glömmer.

2005 köpte jag en liten sak jag fortfarande har kvar och använder. Den blev snabbt mycket viktig för mig, först av säkerhetsskäl, sen för användbarheten och nu nästan emotionellt. Det kan ge lite fel associationer men min lilla svarta bok har följt med mig i över 7 år nu. Ni vet en sådan man köper på akademibokhandeln, svart, mjuk pärm med häftade linjerad blad och stor som ett spelkort ungefär, ligger bra i bakfickan.
Det syns att den har varit med ett tag, pärmen ser ut som en sliten skattkarta i kanterna, sådär flikigt, och ryggen är lagad med silvertejp. Den har överlevt många nätter mosad mot ett bussäte i min bakficka. En karta ritad i tusch är utsuddad efter ett dopp i en pool på ett diskotek i Peru men de flesta sidor går fortfarande att läsa.
På pärmens insida står

av 13 de noviembre och Huancavelica

casa (64) 249073

De första viktiga adresserna från utbytesåret 2005/06. Sen rullar det på med adresser, nummer till barer, hostels, vänner och bekanta. Den ger en kronologi, en ordningsföljd, som hjälper mig hålla ordning på vem, vilka, vad, var och när. Allt är inte lika informativt.

farbror i Andahuaylas: 983983138

Vet inte vem det leder till men när jag skulle hitta tillbaka till favorithostelet i Lima efter 3 år hittat jag tillslut det jag letade efter.

Manco Capac 368

Inget mer men jag visste att det skulle stå någonstans efter alla Chincha-nummer men innan de från Trujillo.

Boken är full av minnen men den är mer än en nostalgitripp, den hjälper mig återfinna gamla vänner och platser. Den är inte digital och saknar sökfunktion men fungerar på bästa möjliga sätt, behöver aldrig laddas och tål det mesta.
Längst bak i finns citat och lustigheter och alla sidor är numera utnyttjade. Små ändringar och uppdateringar kan klämmas in men nya adresser får skrivas in i bok nummer 2.