Lite hat, lite fördommar och lite kyla.

Hela El Calafate, som vi ar i nu, ar fullt av israeler. Jag vet inte varfor alla kommer just hit, den enda attraktionen ar att titta pa glaciarer. "ar vanlig diska"-skyltarna star pa tre sprak, spanska, engelska och hebreiska. Just nu ar det vi och israeler som fyller det lilla vandrarhemmet.

For er som inte traffat resande israeler kan jag beratta att de flesta, speciellt av killarna, gor det efter sin militartjanstgoring som ar tre respektive tva ar. De tre jag delar rum med ar snappet aldre och ute pa sin andra eller tredje resa.
Tal ar 31 bast, mjukvaruingenior som slutat sitt gamla jobb for att starta eget, efter semestern. Han hyrde bil sa vi tva och han kom till Perito Moreno glaciaren och kom hem igen utan att betala intradet. Vi akte dit innan parkvakterna kom kl 07 och sen var det lugnt. Lite sniket kan tyckas men alla israeler gjorde det och vi gjorde det lika mycket for att fa vara dar ensamma utan alla andra.
Tyvarr regnade det men vi satt i bilen och spelade kort tills cafet oppnade. Dar inne fick vi lara oss nagot nytt, det ar illegalt att spela kort pa offentliga platser i Argentina, och jag som tyckte Sverige hade manga regler.

Nu hander det anda ganska mycket saker i Israel, det sprangs bomber ibland och bombas grannar och byggs murar. Allt detta maste ju paverka dem. Visst gor det, efter ett tag kom vi in pa interresanta amnen och Hila, den pratgladaste tjejen, hon som lagat jattemiddagen till alla dagen innan, slapper bomben:
- I hate arabs.
- All of them?
-Yes, they're terrorists. Tey want to kill us, they are like animals.
For mig var det en bomb, de andra reagerade inte namnvart. JAg fragade pa lite andra satt men hon höll fast att en arab ar terrorist och mördare till bevisat motsatsen.
- Vi har inte rad med det, har vi fel spranger de oss i luften, svarade Tal pa min invandning. Nar jag gar pa uppdrag med uniform, vapen och pluton ar jag ett mal. De vill döda mig och jag maste vara försiktig, forsatte han och berattade om sina 30 dagars arlig militartjanst som alla i reserven har.
- Nar inte jag gör det ar det mina vanner som gör det.
Det förklarar ocksa hans svar pa Eriks fraga om det var ett krig mellan folken eller mellan arméer och stater:
- Armén ar folket och folket ar armén, det ar folken som krigar.
Om den effekten var uttankt eller inte vet jag inte med den kanns förödande.

- Ni kan inte första hur det ar! Ni har ingen som försöker döda er nar ni gar och handlar eller aker buss.
Det kan jag inte komma ifran.
-Har du sett deras barn? Hur de uppfostrar dem? De ar hjarntvattade! De ar inte som andra manniskor, de ar som djur.
Hila var den mest ivrige av dem:
-You are young and peace and love but you don't know how it is, you don't understand!
Erik lugnade henne med att vi inte var har för att döma henne eller Israels och laxa upp dem, det ar inte darför vi fragar och fragar. Vi ar nyfikna, vill första och lara oss.
- Jag kommer göra samma sak med en palestinier nar jag traffar nagon, sa jag.
- Yes, I like that with you, You're not judgemental or full of predjudice, you do that good, sade Tal och det gjorde mig, och sakert Erik ocksa, glad att vara intentioner natt fram.

Tal var den som kandes mest klarsynt, han hade samma asikter som de andra, ibland mer brutal, kanske man blir efter tre ar i "Special Forces" men han var, eller kandes i alla fall, medveten om sina fördomar och sitt hat pa ett annat satt an de andra.
Vi fick höra alla de klassiska:
- Det ar vart land, de enda judiska landet. De (palestinierna) kan bo var som helst, det finns manga arabiska lander.

- De startade kriget, vi vann, vinnarna bestammer, vi kunde tagit alltihop.

... och en mangd till. Sjalv har jag alltid förundrats över att de har förlatit de kristna Europa for ca 2000 ar av förföljelse. Bra maste val tyckas, inte ska vi hatas för nagot vara landsman gjorde generationer tillbaka men att "vi fick ju varat land av er" har gjort att det nastan helt glömts bort tycker jag kans konstigt. "Vi" (som "de, araberna") har mobbat dem i manga hundra ar, palestinierna i dryga 60? Fast de enda som inte uttalat hatat judar nagon gang ar val eskimaerna.

Nej, jag har inte levt deras liv, har last att det ar fler trafikoffer an terroroffer per dag i Jerusalem sa jag hoppas att jag hade brunnit och kampat for en utbyggd tunnelbana istallet for en gigantisk mur om jag vaxt upp som deras granne. Dessa ar alla sekulariserade judar, beresta ovh vana att prata om det:
- Alla sager jamt att vi ar de hemska som dödar oskyldiga men det ar inte sant. Om vi bombar och dödar 225 och fem av dem ar oskyldiga ar det ett pris man far betala.
Samma dag hade Israel bombat Gazaremsan, hur stor tilltro vi har till precisionsbombning varierar nog.

Tal trodde inte pa nagot fredligt slut, för mycket hat, de kommer inte kunna leva tillsammans. Sjalv hoppas jag an, aven om de flesta fredsidkarna nog lamnar landet. Hoppas jag möter en palestiener snart.

Sakert kan man i alla fall saga att fa latt kan förstöra för manga.