De två söta floderna.

Nu passar de på, såhär tidigt på morgonen när vattenskotrarna sover. En kopp kaffe från termosen, paddeln i vattnet och tysta glider de ut, smyger ut från sin lilla gemensamma strandbit mellan de stora villorna och båthusen. På de knapt tio metrarna trängs ett antal träkanoter och båtar.
Nja, klockan är nästan åtta, visst sover scotrarna men fiskare är ute bra mycket tidigare än såhär. En båt är fortfarande ute, de andras nät är redan på land. Här lever de på turismen, det är inga dåliga turister som kommer hit nämligen. Nu paddlas sista båten in samtidigt som första motorn startas. Från och med nu till midnatt ägs sjön av de rika sommargästerna.

Jag har ingen kamera så försök föreställa er detta:
Kanoten glider sakta in mot land, når den okrusade vattenspegeln skyddad från vinden av husen. Det är bara hägern på bryggan bakom som bryter de matta färgtonerna, horisonten är ett nyansbyte och vassen, palmbladstaket, det solblekta träverket, kanoten och till och med fiskarparet och dess kläder har förlorat färgerna i solens matta strålar. Som om inte en färgerna orkat upp så tidigt denna disiga morogn.

Nu har fiskarna gått ialdn, hägern flugitiväg, molntäcket spruckit upp och de första badjävlarna, med wakeboard, motorbåt och stereo har redan passerat två gånger. Magin är bruten men så fort wakeboarden faller och tystnaden kommer tillbaka finns den där med fågelkvitter och vågkluck istället för techno.
Snart vaknar det andra Rio Dulce, jag ska ta del av det också, var så säkra...