The return of The Gringo

Det var lite så det kändes att komma tillbaka till Huancayo efter två och ett halvt år. Jag, Erik och J.C. tog bilen från Lima tidigt tisdag morgon. Vi hade pumpat datorn full av den svenska musik vi hade så att vi fick en sjön och nästan helt salsafri resa.

Framme vid huset kändes det som en riktig B-action:

Billen stannar, jag öppnar dörren och kliver långsamt ut, vecklar ut mig, sträcker på mig. Killen, statisten, stannar upp och följer mitt huvuds stigande rörelse med blicken men hakan blir kvar där nere. Det är tyst men alla kan läppläsa hans:

"Wow!"

The Return of the Gringo, den här gången har han med sig en sidekick, en kompanjon. Hur ska detta sluta? Explotioner, biljakter, lättklädda flickor i drivor och en väska full av pengar?

Fortsättning följer...

------------------------------------

Nya bilder kommit upp, kartan uppdaterad och nu kommer fler av Eriks guldkorn.

"Man biter ju bara på förhårdnader"

"Det här är verkligen min färg!"

         Och färgen var beige.

Kan också nämna att jag blivit av med min väska, den lilla. Så nu är jag mer mobillös än vanligt, det gjorde inte så mycket. Saknar mest min mössa #2 och fickkniven samt 3 hackys som låg i påsen. Öronproppar kan jag nog få tag i nya. Inga sms alltså.

Det har hänt en del andra saker också som jag inte riktigt har hunnit/kunnat skriva ner. Träffat familjen i Chincha och det var jobbigt men härligt att se dem igen. Orättvisor gör sig bäst på avstånd men därifrån är de svåra att påverka. Så småning om kommer jag kunna ta itu med det.

Det är i skrivande stund 1900 h : 35 min : 06 s kvar till hemresan (för de som inte är så haj på huvudräkning är det cirkus 80 dagar, tillräckligt för att ta sig runt jorden), nedräkningen har börjat.