Albina, Blond, Hatisk
Ja, gott nytt år på er allihopa. Vi överlevde nyåret men nog om det. Synd kanske att inleda det skrivna året med så mycket frustration som det blir nu men senare blir det glädje.
Såg precis "Munich", filmen om terroratentatet och hämndaktionen från Israel. Lite lustigt, tyckte jag först, att i rummet bredvid satt ett gäng israeler. Kom att tänka på filmens tema
, att ödda, och det slog mig, fördommar medvetet beaktade, att jag sitter bara någon meter från en grupp människor som är beredda att döda och som önskar död. Inte åt mig men det är bara tillfälligheter och en jävla tur, för man väljer inte föräldrar. Vet inte hur ofta jag sitter så nära så mycket hat. Enligt detta resonemang väldigt ofta och ska fördommarna dras någorlunda konsekvent gäller det inte bara ryggsäcks-israeler
utan många andra också.
Men de ser ju så trevliga ut och de skrattar och är pratsamma med ägaren, vill de verkligen döda eller att araber ska dö?
Tänk om det skulle synas utanpå, på hårfärgen, hur mycket hat en människa bar på. Jag undrar vilka som skulle vara blonda då och om det skulle anses lika attraktivt. Är inte hela denna text full av hat? Nog ses jag som blond här men knappast hemma. Hur blonda skulle ni vara? Skulle det finnas albinos, människor helt utan och helt oförmögna att känna hat?
Jag ser inte hat och kärlek som tåv sidor av samma mynt. Man kan älska utan att hata och, kanske vanligare, hata utan att älska. Kanske är det det som gör mig så uppgiven, att jag, tro det eller ej, pratar om mitt land med mer kärlek och värme än de gör om sitt. Att de nämner hatet och ilskan mot grannarna före och högre än kärleken till de sina. De sa det inte en enda gång om jag tänker efter. De nämnde sina familjer och vänner men inte sitt land och sin stat, sitt system eller dess sand eller döda hav. Bara hur de hatade.
Jag tror inte det är någon skillnad på hat som kommer ur kärlek och hat som kommer ur hat. Det förra leder dock oundvikligt till det andra.
Nu sitter bara två kvar i soffan bakom mig och jag ska i alla fall inte dra dem över en kam. De är inte mordiska och hatar inte alla araber tills bevisat motsatsen.
Men det förståss, jag har råd med det, ajg är ju inte arab.
Såg precis "Munich", filmen om terroratentatet och hämndaktionen från Israel. Lite lustigt, tyckte jag först, att i rummet bredvid satt ett gäng israeler. Kom att tänka på filmens tema
, att ödda, och det slog mig, fördommar medvetet beaktade, att jag sitter bara någon meter från en grupp människor som är beredda att döda och som önskar död. Inte åt mig men det är bara tillfälligheter och en jävla tur, för man väljer inte föräldrar. Vet inte hur ofta jag sitter så nära så mycket hat. Enligt detta resonemang väldigt ofta och ska fördommarna dras någorlunda konsekvent gäller det inte bara ryggsäcks-israeler
utan många andra också.
Men de ser ju så trevliga ut och de skrattar och är pratsamma med ägaren, vill de verkligen döda eller att araber ska dö?
Tänk om det skulle synas utanpå, på hårfärgen, hur mycket hat en människa bar på. Jag undrar vilka som skulle vara blonda då och om det skulle anses lika attraktivt. Är inte hela denna text full av hat? Nog ses jag som blond här men knappast hemma. Hur blonda skulle ni vara? Skulle det finnas albinos, människor helt utan och helt oförmögna att känna hat?
Jag ser inte hat och kärlek som tåv sidor av samma mynt. Man kan älska utan att hata och, kanske vanligare, hata utan att älska. Kanske är det det som gör mig så uppgiven, att jag, tro det eller ej, pratar om mitt land med mer kärlek och värme än de gör om sitt. Att de nämner hatet och ilskan mot grannarna före och högre än kärleken till de sina. De sa det inte en enda gång om jag tänker efter. De nämnde sina familjer och vänner men inte sitt land och sin stat, sitt system eller dess sand eller döda hav. Bara hur de hatade.
Jag tror inte det är någon skillnad på hat som kommer ur kärlek och hat som kommer ur hat. Det förra leder dock oundvikligt till det andra.
Nu sitter bara två kvar i soffan bakom mig och jag ska i alla fall inte dra dem över en kam. De är inte mordiska och hatar inte alla araber tills bevisat motsatsen.
Men det förståss, jag har råd med det, ajg är ju inte arab.
Etiketter: Flum
posted by Tjutberg at 05:26
7 Comments:
Hej därborta!
En liten reflexion efter att ha läst era betraktelser kring goda och onda, djävlar och änglar, skyldiga och oskyldiga: Hur många gånger möter vi inte, runtom i världen (och i historien!), behovet (?) av en yttre fiende?! Denne tycks mig ha en viktig uppgift, nämligen att fokusera/kanalisera problematiken utanför den egna nationen/gruppen -kanske för att eliminera en besvärande intern debatt, att avleda uppmärksamheten från "egenproducerade" oegentligheter eller för att legitimera prioriteringar på upprustning. Och, hur vi än ser på det, Hitlers krigsmaskineri och vapensmedjor medverkade ju i hög grad till ett samhälleligt uppsving (om vi tillåter oss att bortse från de etiska och moraliska aspekterna) efter trettiotalets avslagna inledning. Sen får vi väl konstatera att på många håll i världen har militären en helt annan maktbas och direkt inflytande på politiken än här hemma.
När jag tar del av era samlade tankar känner jag - trots det väl tilltagna eländet i världen - tillförsikt inför framtiden. Jag tror det blir bra att åldras med er vid spakarna!
God fortsättning!
Pappa Anders
Vem har sagt att vi ska sitta vid spakarna? Fñrmodligen blir det någon som vill ha makt, och alltså en som inte bör ha det, som får det.
var en smula frustrerad när det skrevs...
Kartan uppdaterad, nu går det fort må man säga. /Pappa Thomas
Lekte lite med din tanke, Sebbe -att det skulle synas utanpå hur mycket hat/kärlek vi bar på... Men hu så hemskt det skulle vare!Ille att vi kan förstilla oss, men motsatsen är mer hämsk!
För oss är det ofattbart att man kan hata så mycket, men är man itutat det hela livet, krever det mycket att komma till en annan slutsats enn det alla som finns runt en har för uppfatning!!Jag är så tacksam att jag växt upp i ett land utanför krig!!/mamma Hanne
Hej där nere! Det där med kärlek till den egna hembygden var väl en av pelarna också i min sjömans värld. Det var drömmen som äterkom efter alla besvikelser, men man älskade också Amerika som propagandan höjde till skyarna. Dom ljög ju så förträffligt med "Det Bästa" osv. Demokrati, men inte med färgade, gulingar, Latinos,judar, fula människor utan dollars eller pund, Släpp en atombomb över hela skiten, sa en stuvare i San Pedro, men han hade en knapp på rockslaget med inskriften "End the Nam War". "No one asked me how!" svarade han på min fråga. Liksäckarna kom i hundratal och lossades diskret i San Francisc. Oj vad man fick revidera sina åsikter. Hartyvärr inga bra svar på tankegångarna. Politik? Hoppas pappa anders har rätt. Guido.
Jag tror på framtiden. Jag tror att det blir bättre.
Finns det något alternativ?
stora varma kramar till er båda!
Mina
varje gång jag läser en av dina reflektioner blir jag så imponerad att du kan få ner dina tankar på ett sådant sätt, och som dessutom får en själv att tänka till och helt plötsligt har man suttit och grubblat i 10 minuter :)
vilken bild av glaciären, ser helt otroligt mäktigt ut på kort, i verkligheten måste det vara helt enormt. ser ut som den är på gång att sluka allt i sin väg. (hoppas den inte är borta då det är dags för andra generationer att göra samma resa)
ha de bra, och hälsa erik! kram
Skicka en kommentar
<< Home