fredag, december 05, 2008

Högt och lågt, 1.2

Mer än två månader har gått nu, bara fem kvar. Det är bara två och en halv gång så mycket till. Det går nog fasligt fort, det har det gjort hittills. Dagarna flyr och vi har inga problem med att softa bort en dag eller två.

I fredags åt vi middag på en italiensk resturant som rekommenderats av guideboken, första gången vi följer den. Det var bra, vi lyxade till det, beställde in en flaska vin (~20kr) och ost som vi satt och gottade oss med. Under den tre timmar långa måltiden kom det fram flera små barn för att sälja kort. Längre bort stod deras föräldrar halvt gömda och tittade på. Man undrar vad pengarna går till, vem som får dem och visst hade de inte sina renaste kläder på sig. Barnvagnen till småsyskonet och föräldrarna såg bra mycket proprare ut än de gjorde. Vi köpte ett som blinkade och spelade en julsång. Vi gav bort det senare på kvällen till någon i barkön.

Så tio kronor till hennes familj, hur många går till att köpa nya kort? En ihuga entreprenör, Maud Olofsson eller Johan Stael von Holstein, hade väl sagt att "om hon säljer tio kort om dagen kan hon köpa flera kort och tillslut öppna ett litet stånd där hon kan sälja flera kort. Sen kan hon köpa en press och trycka egna kort för pengarna hon tjänat. Då kan hon sälja korten som grossist till andra som inte har en egen press. Eller anställa tio egna barn som kan sälja kort och tillslut bli en välmående kvinna som betalar skatt och är nöjd med sitt liv eftersom hon har startat ett företag som säljer julkort!" Mer sannorlikt är väl att hon skaffar egna barn en gång i framtiden som också säljer kort, för när hon blir äldre säljer hon inte lika bra och eftersom hon inte gått i skolan är sälja kort det enda hon kan.
Var det rätt person att köpa kort av? Omöjligt att säga. Den stora frågan är egentligen inte vad man gör just då utan vad man ska göra för att inte hamna där alls.
Hur får man ett slut på skiten? Är det mera bistånd, hjälp till självhjälp, dollarsedlar i handen, starkare fackföreningar i Kina eller avskrivning av statsskulderna som hjälper bäst?
Bäst för vem är också en vettig fråga. Förmodligen är det bäst för vår livsstil om inget görs alls. Är vi verkligen beredda att ta konsekvenserna av ett lyckat antifattigdomskorståg? Vil vi betala tio gånger mer för en HM-tröja bara för att fru Wong-Chi ska kunna skicka sina barn till skolan och åka på semester till Grekland vart annat år? Troligtvis inte Blondin Bella i alla fall. Har också alltid undrat varför den kedjerökande politiskt aktiva alternativvänstern inte tjaffsar mer och högre om rättvisemärkta cigg. Det enda jag hört är att Nike är fy och blä men ciggen för dyra.
Hur mycket skulle ni vilja betala för att få Wong-Chi's barn till universitet? Varför ska de plugga konsthistoria ett år bara för att de tycker det är kul? Dom är ju så jävla många och konsthistoriker har vi väl nog av? Inte behöver vi 10 miljoner till i alla fall.

Just sett "Che el argentino" på bio. Kändes helt rätt att se den i Argentina och på spanska utan undertexter, för mig i alla fall. Förstog nästan allt, kunde till och med urskilja alla konjuktivformer de använde. Che använder den lite mindre vanliga formen "fuese" istället för "fuera" för er som inte visste det.
Revolutionsromantiskt utav fan var det i alla fall. Varje palestinasjalstonårings dröm! Campesinos med gevär och brokiga uniformer, blir inte bättre än så. Alla hade härligt hippie skägg, track rom under striden och "el comandante" tog alla i hand.
Vem vill inte dö för det stora goda på ett lerigt majsfält?

Etiketter:

9 Comments:

Blogger Erik said...

Jo, bilden av två små, behövande barn med korgar och en fanastisk fallenhet för att tala till ditt samvete grusas lite av att man ser föräldrarna huka sig bakom en barnvagn ett halvkvarter bort och när ungarna kommer tillbaka ta in kollekten och skicka ut dem på nya uppdrag.

Hur hjälper man på riktigt? Ordet är fritt...

06 december, 2008 15:26  
Anonymous Anonym said...

Bra att det fungerar. Tänkte just att det måste vara jobbigt att byta bostad hela tiden. Men det är det tydligen inte. Bra så. Satt också och funderade på vilken julklapp man kunde ge till två långt borta. Det enda är väl en frisläng på krogen för mat en kväll eller skulle en natt på bättre hotell vara intressant? Finns det inte varma källor och hotell uppe bortemot Anderna? Fast det kanske är för långt norrut.
/Pappa

06 december, 2008 21:57  
Anonymous Anonym said...

Hur hjälper man på riktigt? Tja, lägger man igen lite pengar på ett ställe så kommer det ju till någon nytta. Där. Bästa nytta, svårt att veta. Var det flickans föräldrar så kanske det inte var så tokigt. Värre om det var ett tiggarsyndikat a la Fagin. U-hjälp, fattigdomshjälp - ett radikalt förslag är att släppa endollarsedlar från flygplan. Tanken är att då kan "de fattiga", som är de som får tag i sedlarna, köpa det dom behöver, skapa en marknad, och kanske arbeten åt sig själva. "Trickel-up-theory"./Pappa Thomas

06 december, 2008 22:27  
Anonymous Anonym said...

"Riktig hjälp"?! Allmosor?! Hjälp till självhjälp?! Mikrolåneidén (i Bangladesh?)gav visst Nobelpris härom året, ge bort en get eller några höns till någon långt borta är på modet, en organisation erbjuder annorlunda julklappar i form av skolluncher till föräldralösa barn i Kenya, Lions samlar in pengar till att förhindra blindhet i tredje världen, Frälsningsarmén håller grytan kokande på gator och torg ....
Rätt - mindre rätt - ganska fel - fel????
Går fattigdomen att utrota - knappast känns det som, den följer stora delar av mänskligheten som en andra skugga århundradena igenom. Men för den skull får vi inte sluta engagera oss, var och en efter sin förmåga och övertygelse. Broder Roger i Taizé skrev att vi ska sätta vår tilltro till ungdomen som vägrar låta missmodet få överhanden, men vi gamlingar kan inte försvinna i dimman och odla vår grämelse.
Är det för enkelt att säga, att det som känns riktigt för just mig är lika riktigt som något annat -om avsikten med hjälpen är god?

Hur var det nu han sa, Dagerman:
"Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra,
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket,
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer."

Skriv mer om världen där ute!
Pappa Anders

07 december, 2008 01:37  
Anonymous Anonym said...

Gillar ditt resonemang. Klart du köpte kort. Leonidas och hans krigare hjälteförklarades vid Thermople. Världens kanske hårdaste soldatdiktatur förintades,liksom perserkungens flotta vi Salamis. Vi får inte reda på om världen blivt bättre om Xerxes segrat. Stamkrigen i Afrika eller Balkan fortsätter. Se människan. Nu lever vi, njut, för det blir inte bättre. KRAM Guido

07 december, 2008 20:36  
Blogger Martin said...

Jag gillar reklamen i tunnelbanan om att man ska ge bort en get i julklapp. Roligt och givande :)

Annars har den årliga Salem-grejjen gått av stapeln här hemma. Poliserna genomförde en "mycket lyckad insats" så nazisterna klarade sig det här året också.
Tur att vi har en så välfungerande rättsstat som värnar om våra grundläggande demokratiska rättigheter. För vad skulle hända annars?
Kram! /Martin S

08 december, 2008 20:19  
Blogger Tjutberg said...

Nobels fredspris ja. Vilket hån. Det borde väl varit i ekonomi istället?
Just nu tycker jag trickle-up låter bättre än trickle-down.

09 december, 2008 14:10  
Anonymous Anonym said...

Killar ni är ute och cyklar om Nobelpris. Det var det The Right Livelihood, kallat alternativa nobelpriset som gavs till en gubbe i Bangladesh som givit smålåntill kvinnor.
Typiskt - dessa mikrolån från en kvinnostyrd bank till kvinnor i mellanasiatiska utvecklingsländer fanns redan för 40 år sedan inom något som kallades FiveO med anknytning till Internationella Yrkeskvinnofederationen. Från kvinnor till kvinnor, men inte fick de något pris för detta. Men så gör en man på samma sätt - och vips ska det belönas. Ack ja! Farmor U.

15 december, 2008 23:25  
Anonymous Anonym said...

Ja,hur hjälper man på riktigt? Den som visste. Här hemma möts man dagligen av människor med tårdrypande historier, eller trasiga människor i trasiga själar. Man får en klump i magen hur man enn gör, hjälper jag denna människan att leva vidare på "bedragerier" (man vet ju att inte alla dessa historier är sanna av vad man har förstått..), låter jag bli att hjälpa denna människa PÅ RIKTIGT, vid att ge en slant till vidare missbruk- istället för krav och stöd att ta sig loss från eländet...?Nej, jag har inga svar. Men tydliga, enkla initiativ som Ge bort en get,Frärradoption osv är väl bra i allafall?!/Mamma Hanne.

20 december, 2008 23:08  

Skicka en kommentar

<< Home