(O)tur, termos och träben

Kanske den mest krystade rubriken hittills, ni kommer nog förstå...

Vi vinkades av på terminalen i Porto Alegre av vår värd Suzuki och Alexandre efter lite strulande med kort i biljettkassan. Vi somnade med en gång men jag vaknade i tid för att se solnedgången över slätterna.

Himlen jämt tonad från eldig orange till mörkblå, enstaka tunna molnstripor förstärkte effekten. Den böljande förgrunden saknade helt nyanser och var knivskarp i konturerna, en svart siluett av åkrar, enstaka träddungar och ett och annat skjul. Sakta men säkert tog den mörkblå tonen över och södern stjärnor tändes en efter en.

Det var ingen ide att försöka fånga med kameran, det är en känsla mer än en syn.

En matpaus efter en sex, sju timmar, vi hade reais över för varsin empanada, vatten coh en panerad hotdog, kungamat med andra ord.

Sträckan Porto Alegre-Argentinska gränsen ser kanske inte så förbaskat lång ut men det är den. 10 timmar i alla fall. Efter lite om och men kom vi fram till bussterminalen i Paso de los Libres lagom i tid för att se bussen till Cordoba rulla ut framför näsan på oss. Nästa går fem på eftermiddagen, tolv timmar senare.

Först blev vi frustrerade och letade andra färdvägar och liftvägar. Tyvärr är dessa gränstrakter inte de allra säkraste och att börja lifta här kändes inge vidare.

- Där fick vi för att vi haft sådan tur alla gånger, sa Erik och med de orden gick vi in i den lilla marknaden i anslutning till terminalen.

En termos var det enda vi saknade i vårt mate-set så vi började söka. Det var nämligen lite kyligt, eller inte så varmt som vi vant oss vid. Efter lite prutande med den enbente försäljaren fick vi både kex och termos för 28 pesos, då ingick också hett vatten och rastplats vid stånd nr 7. Termosen döpte vi till Håkan på gurnd av dess snorgröna färg.

Vi slog dagsläger i stånd nr 7, Erik lade sig att sova och jag satte mig att läsa på första vakten, tyckte inte vi blivit tillräckligt bra vänner med stånd nr 6 för att släppa all försiktighet än. Jag läste ut shockdoktrinen, en lättläst teori om vad osm gått snett med den fria marknadskapitalismen sedan 70-talet och hur IMF, Världsbanken, USAID och multinationella företag lyckats kväsa det tredje alternativet, medelvägen mellan kommunism och en helt fri kapitalistisk marknad. De vill säga att man visst kan göra gott med andras pengar.

Nu ska Erik läsa den och han hann inte mer än 30 sidor innan vi båda kände oss kränkta och försakade av den svenska historieutbildningen. Där måste något göras. Historien slutar inte med att Hitler dödade judar, det hände lite emellan det och 11 september 2001. Jag har fortfarande extremt dålig koll på vad som hände med Franco, grekjuntan och det i Portugal, för att inte tala om andra världsdelar. Skrämmande.

Vid lunchdags tog vi bussen in till byn för att luncha med Gaspar, han med ett ben. Mina, han tyckte du skulle ringa honom, personligen tror jag att vilken tjej som helst som kan ta honom från Paso de Los Libres och hans tolvtimmars pass på marknaden får ringa. Maila för nummer.

Vi bjöd honom på lunch sen la vi oss i parken till skolflickornas stora förtjusning. Någon gång ska vi vara lite trevligare och pratsammare med dem, skoja lite. Det kommer komma flera chanser till det.

Vi tog colectivon tillbaka till terminalen coh väntade,lirade hacky till andras förtjusning och pratade med en tyska. Hon kallade sig tyska men har aldrig varit där, hennes morfar kom där ifrån. Vi fick en snabb lektion i vilka som är snälla och dumma i världen. Vi börjar med de dumma:

• Chile - För att de har pengar och köper land i Argentina.
• USA - För att, äh det behövs ingen förklaring.
• UK - För att Margaret Thatcher 
• Turkar - För att de är dumma!
• Mexico - För att de rånar dig.

Värst var chilenarna, akta er för dem. Så kom de goda:

• Argentina - Så klart.
• Tyskland - De är snälla, snygga och blonda.
• Sverige - För att vi var där.
• Peru - För att jag bott där.

Så nu vet ni. Vi vet också, som vi redan visste innan, att inte lyssna på ignoranta käringar. Jag försökte lite försiktigt ibörjan med att jag känner en del chilenare som är snälla men den gick hon inte på så lätt. Självklart var det Las Malvinas (Falklandsöarna) som förstörde för England, jag sa inget om två världskrig, det hade inte hjälpt. Att de finns rötägg över allt går inte in i allas huvuden.

- Está en la sangre! sa hon. "Det ligger i blodet". 

- Blodet är rött och hjärtat sitter till vänster på alla mäniskor, försökte jag skojja bort det men hon greppade inte. Det påminde om ett liknande samtal jag hade i Belgrad när jag var där 2003. En bad om ursäkt för att en av hans landsmän mördat Anna Lindh.

- Det finns rötägg över allt, sa jag. Det höll han med om, han skulle aldrig göra något sådant. Det var bra att jag förstod att alla serber, eller om han sa jugoslaver, inte var sådana. Härligt tänkte jag, i två minuter, sen kom vi in på muslimer och Kosovo. Då var alla muslimer mördare helt plötsligt. Det gick liksom inte in eller förbi den där väggen av inmatade fördommar och gruperingar. Den var vattentät och hög. Jag kom inte förbi. Det är inte ofta man stöter på den sortens extremer i Sverige, åtminstone inte jag, så det överraskar mig varje gång hur svårt och tragiskt det är.

Tillslut kom bussen och jag gav min första egengjorda hacky till den lilla pojken vi spelat med. Han var duktig och jag hoppas han tränar mycket.