Rycksäckar, ragg och riter.

Ushuaia, här ifnns fantastisk natur och djurliv, turistinformation och paketerbjudanden till tusen men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Stan är full av resande äventyrar som all ahar sitt att berätta. jag känner inte att jag får riktig kontakt med någon. Kanske har jag bar vant mig vid att vara så himla exotisk och när alla inte tittar, lyssnar och frågar en saker känns det fel. Eller så har alla här varit med om och gjort så mycket att ingen orkar bry sig alls. Vissa vill berätta allt de gjort och var de varit, oftast de som gjort minst, andra är helt tysta. lite artiga "Var kommer du ifrån?", mest för att veta vilket språk man ska använda och "Vart ska du nu?" Man får så många tips och råd att det inte säger någonting om något alls till slut.
Vi tycker att vi gör en rätt maffig resa men det är alltid någon som är värre och det är svårt att inte vilja mer när man hör det man hör.
Tod vill sälja sin bil som han bilat ner från Alaska innan han sticker till Antarktis med en segelbåt, det holländska paret som bilat runt i över två år i hela världen. Värst var kanske Daniel från Gävle, också den tystaste och beskedligaste. Han är på väg till Guatemala, på cykel och det är inte första resan han gör. För några år sedan startade han i nordnorge och kom ner till Tanzania innan han fick käken kluven av en machete och fick flygas hem för att opereras och läkas. Ett år senare flyger han ner för att starta på exakt samma ställe och full följa färden ner till Kapstaden. Jag frågade varför men han hade inget svar och duckade den helt.
I övermorgon åker vi till Punta Arenas, det är nog ganska likt men förmodligen det längsta vi kommer vara hemifrån på denna resa, sen bär det av hemmåt. Åtminstone geografiskt, det vill säga vi kommer närmare och närmare, så kan ni tänka i alla fall.
Bredvid mig sitter ett gäng danskar 50+ på en rätt häftig paketresa.

Om jag hade önskat mig en äldra dam, i 40-65 trakten, hade saken varit biff. Förra veckan fick jag mitt första frieri och alla vill veta vad i hela friden jag virkar på och var i alla gudars namn jag lärt mig det.

Nu vill Erik läsa ekonomi, jag vilar fortfarnde på juridik. Känns som om det ger en något att arbeta med. Jag vil inte bar kunna ställa frågor, det är lite för lätt. Det är häftigt att se och ställa frågan men ännu häftigare att se sammanhanget och dra slutsatsen, det är då man gör något.

Om jag skulle gå in i väggen nu skulle det var bockskägget som tog stryk först, det står nämligen rakt ut, rakt fram från hakan. Mustaschen ser jag utan att titta ner men det är fortfarande klent på sidorna.
Hittade den uppblåsbara nackkudden, den fungerade utmärkt som kudde i tältet. Tack Mina!

Ni får ha en smaskig jul där hemma. Ge varandra fina klappar, tänk på Jesus som offrade sig för sina synder för att hans far som egentligen är samma person som honom själv skulle förlåta folket för de de gjort innan sonen föddes. Be till den helige anden, som är Fadern(gud) och sonen som ofrades för den förstnämnde. Tur att alla tre är allsmäktiga och kan göra som de vill så att han(sonen) kunde uppstå och förenas med sina övriga två jag i himlen. Enligt Elder Bailey är de dock tre olika saker men det blir tråkigt att skriva om.
Skåla för Patcha Mama, skänk henne en skvätt av de ni dricker (spill ut lite på marken) för en lyckad skörd. Gå ut vid tolvslaget och spräng alla smällare och raketer ni kan få tag på, sen kan ni gå ut och porra er till latinomusik till morgonen gryr. Det är en latinojul.