Vår skola!

La Ingeniería, den bästa skolan, skolan som utbildar Perus framtid, skolan med visdomsord klistrade på väggarna. Vår skola, en skola att vara stolt över, en skola med fin gård, fina byggnader, fina uniformer och utbildade lärare. En ickereligiös skola med morgonbön och helgonstatyer som vandrar från klassrum till klassrum och Jesusbilder i alla rum. En skola där man klipps och klädes för att inte sticka ut, för att bli en av många lika dana, ett nummer i ledet på morgonsamlingen.
Ett numer i listan, ett nummer med sitt betygskort, sina poäng, plus eller minus, ett nummer som ska lära för livet, för sin framtid, för Perus framtid!
”Fjärde årskurs! Höger om!” Vi ska till aulan för att läxas upp av rektorn. ”Vad är det med er? Hur beter ni er? Känner ni inget ansvar? Ansvar för er framtid, för ert land?” Hon nämner ett praktexempel till elev som numera är doktor i det socialistiska Cuba, varför vet jag inte. ”Bara det bästa är bra nog! Ni måste jobba hårdare!”
Mmm, jobba måste man, annars får man minuspoäng och minus tjugo på en månad och det är tack och hej. Men poängen lär en inte tillräckligt, de skrämmer inte nog, därför har man linjaler.
”La letra entra con la sangre”, ”Bokstaven går in med blodet” hette det förut. Nu är det ansvarstagandet som ska in, med minuspoäng, linjal eller andra småbestraffningar som uppställning mot väggen, sudda tavlor eller utskickad i korridoren.
Jag ser dock inget ansvarstagande. Allt jag ser är elever som desperata kopierar varandra eller kommer med undanflykter för att slippa straff, allt de gör gör det för att slippa linjalen.
Samtidigt finns en annan sida, en del av eleverna hälsar på lärarna som kompisar och när det är dans på någon fest dansar alla huller om buller i ställningar som skulle vara svårt att få en svensk lärare att skaka rumpa till med sina femtonåriga elever.
Det verkar som om det finns elever som inte bestraffas lika fysiskt, tjejer mindre än killar så klart. Sen finns det andra som får statuera exempel, hackkycklingarna.
Här är det inte kvalité som räknas utan kvantitet. Gör du många redovisningar, om än bara att tyst ställa sig inför klassen och läsa innantill från den fusklapp du direkt kopierat ur boken så får du dina poäng, gör du en bra får du ett. Om klassen lyssnar eller ej spelar ingen större roll, läraren är upptagen med att poängsätta den som redovisar. Att marschera med flaggan under morgonsamlingen ger dig dessutom många fler poäng än arbetet du slet med i timmar.
Viktigast är att håret är kort och prydligt, slipsen ordentligt knuten, uniformen ren och att du står snyggt, tyst och rakt i leden. Det ger poäng, som ger betyg som ger en framtid.
All in all it’s just another brick in the wall...