La Merced...

På grund av strejken fick familjen ändrat schema, Carlitos hade skola på lördagen, J Carlos jobbade och det skulle inte bli något La Merced, men så vände det. Irene köpte två bussbiljetter åt mig och Fernando kl 19:45 fredag. Jag packade en ryggsäck med kamera, några t-tröjor, shorts, hackie och annat nödvändigt. Samma kväll var det AFS-möte, "hur är familjen? är allt bra?" etc etc. Hann inte med hela men det gjorde inte så mycket. Min värdmamma Tetchi övertalade AFS att det inte var någon fara om jag åkte iväg med en 23årig läkare som står mycket nära familjen, det var det inte heller.

Så kliver vi in i bussen, stackars busskrake, jag har ju berättat om dem... Satte mig närmast mittgången så jag skulle få plats med benen, sjönk ner så mycket jag kunde för att få lite stöd för huvet sen var det bara att sova så mycket det gick de 6h som väntade. Efter lite stop här och där och försäljare som bordade bussen var vi framme ungefär kl 01. Propp i örat, ner 2000m, rätt saftigt, men inte lika jobbigt att springa. Dock varmt, och fuktigt, som en vägg när man klev ur bussen. Vi tar en taxi till hotellet och somnar bums.
Tidigt upp nästa morgon för att träffa Magali, Fernandos doktorskompis som jobbar i La Merced, vi tar en Jugo de Piña och en tårtbit som frukost sen åker vi taxi-combi till Yorinaki, en liten håla fylld av motos och en bro över floden.
Så fort vi kliver ut ur bilen blir vi uppraggade av 5 motos, Moto är den gemensamma benämningen på alla trehjuliga motordrivna taxis. Vissa är gula, andra blå, andra har plåtar i metall, vissa fönster, andra tak, en del har stor dunka dunka stereo men de har alla tre hjul, någon form av kors hängande framför föraren, en tuta och "Jesus" skrivet någonstans på vindrutan. I övrigt kan de vara en motorkross med påsvettsat bakparti eller en mer grundligt byggd trehjulig bil.
Här ute i bushen var det motorkrossmodellen som gällde. 45minuter skulle det ta till vattenfallen, okej tänkte vi, vi kör på det. Så vi tränger ihop oss i baksätet och undrar hur mycket vi ska behöva flytta oss i kurvorna. Han fyller på bensin och sen kör vi. Och hej så han kör, skump och dumt, redan första 100metrarna dunkar jag huvet i taget 3 gånger. I första uppförsbacken får vi hoppa av och gå upp, den orkade inte i det brantaste. Så bär det av nerför och för att spara bensin stänger han av motorn och rullar ner, det går bra mycket snabbare än på platt mark. Ett tut innan varje sväng så folk vet att vi kommer och vi skumpar vidare. Efter ett tag stannar han och plockar fram en skiftnyckel, går bakom moton och skruvar lite. Vi tittar på varandra, jag hoppas att han bara justerade fjädringen, men är inte säker...
Vi kommer fram i alla fall, klockan närmar sig 10 och inga turister har hunnit upp än, vi är först till vattenfallen, las cataratas. Några jugos-stånd och en grind, 1S./ för vuxna, ½ för barn. En liten stig och så hör vi fossen, mäktigt, det låter bra tänker jag. Härligt, riktig djungel, ser ut ungefär som de där naturliga poolerna i Guatemala, fast mycket mindre och inte lika många, och mycket vildare.
Så kommer vi fram till stora fossen. Stor, fuktigt och nu börjar det så behagliga molntäcket spricka upp lite, värmen stiger. Som tur är går det att bada här, fast det är det bara jag som gör. O så skönt, bästa duschen jag haft i Peru än så länge... Bakom vattenfallet finns en liten grotta där folk ristat sina namn, jag gjorde det inte med såg en gigantiskt insekt, ungefär en dm lång :S...


Plåtade Hackien som brukligt, den finns med på många foton nu, sen bar det av till nästa vattenfall, ett större ett. Där badade vi allihopa, bra tryck i den duschen, kan jag inte klaga på. Där satt vi och svalkade oss en stund innan vi blev för hungriga och tog moton tillbaka till byn och käkade lunch. På vägen hann vi palla lite apelsiner med stenhårt skal, omöjliga att skala men när man väl får hål på dem kan man mosa ut all saft och de smakar väldigt gott. Har upptäckt att de inte skalar apelsinerna här på vanligt sätt, de svarvar dem^^ det är helt sant, de har en handdriven apelsinsvarv:)

Till lunch åt jag cutpe, djungelgris eller jättemarsvin, så nu kan jag utöka min lista. Medan vi väntar på taxi leker vi Nalle Phu-leken på bron och jag upptäcker min första "södra halvklotet-bugg" när jag försökte förstå åt vilket håll floden rann. Den borde ju rinna öster ut, men... "solen där, söder där, öster där, floden rinner åt väster?"... "No no no, El sol, Norte, este"... Solen i norr kl 12 ja... är svensk i alla fall:)
Så tar vi en riktigt risig combi tillbaka till La Merced och sover siesta i 3timmar. Klockan 8 går vi ut och äter middag på "La Casa de Allen", Allen är en tjock Amerikan som startat ett hostel och burgerhouse i utkanten av staden, helt okej. Salt och fett, precis vad jag behövde. Sen åker vi moto till ett stort discotek, vi är där tidigt och sitter och pratar en bra stund innan det fylls någorlunda. Vi läskar våra torra stupar med iskall öl, Peru har rätt många egna ölsorter som gör tonvis med reklam för sig och sägs komma från olika städer men alla ägs av samma multibolag... Dansen börjar, hejsan hoppsan *skak* *vick* *snurr* *klapp* *GASOLINA!!!*. När det blir för svettigt köper jag min första Pisco Soure och går ut och försöker få lite frisk luft. Träffar några glada Limaner som envisas med att prata tyska med mig. Väl inne igen stöter jag på ställets danskung, glad och rund undrar han vem jag är, jag ser min chans att öva upp min spanska, Magali som lovat Tetchi att jag ska vara försiktig ser inte så glad ut. Fernando blir presenterad för en tjej men så plötsligt måste vi gå, enligt Magali (?). Aja, vi vet att hon hter Flor och jobbar i en brudklänningsbutik i centrala Lima, jag och Fernando ska hitta henne en vacker dag...

Fernando får en konstig ide om att vi har bokat rummet till kl 06 dagen efter, jag försöker förgäves övertala honom att det går inte men han ger sig inte och kl 07 står vi i reseptionen och knackar på alla dörrar för att få tag i någon som kan släppa ut oss...

Vi åker till Magali som bor i sjukstugan, jag sover lite på en sjukhussäng och väntar på att vi ska äta frukost. För 6kr får man en tallrik med ris och kött. Jag slukar min och halva Magalis. Sen går vi till Marknaden och jag köper ett turistarmband. Från och med nu ska jag köpa ett litet tygarmband i varje liten håla jag besöker. Tillslut kommer jag ha hela Peru runt armen, snittsigt va?

Jag och Fernando bestämmer oss för att lyxa till det, vi åker till ett hotel och badar i deras pool. Där träffar vi en annan läkare som jobbar i djungelmilitären, vi äter lunch, Ceviche Donacella, det Är gott. Ska lära mig cevichekosnten ordentligt.

Klockan 5 har vi biljetter, vi hoppar in i bussen och jag tror inte att det är sant, men jag får plats i sätet som till och med har nytt tyg, WOW! Fast där tar det roliga slut. Efter en halvtimme i en stillastående smockfull buss i total djungelvärme och fuktighet är man inte så jätte fräsch, och det gäller alla. Men tillslut kommer vi iväg och en liten glipa någonstans släpper in en svalkande fläkt. Så kommer vi hem, trötta men mycket nöjda. Jag har fått sett djungeln, bada, klänga i lian, vad mer kan man begära?

Den femte oktober åker jag på klassresa till södra Peru. Vi åker buss till Lima, därifrån flyger vi till Cuzco och sen bussas vi runt till Arequippa, Lago Titikata, Bolivia, Chile, Machu Pichu och andra städer på väg hem till Hyo. Låter riktigt bra va? Imorgon ska min klass få ta emot helgonfigurerna på morgonsamlingen, jag sa att det inte var min religion och att det skulle kännas fel om jag tog emot den, så jag slapp :)

hyaaaa! /seb